Bussresen hem var fin. De få som satt i bussen var tysta. Bussen stannade inte en enda gång innan min hållplats. Jag hade en sådan lust att bara åka vidare, stanna kvar i den mysiga och trygga bussen. Men jag fattade det jobbiga beslutet att förstöra denna dittils felfria busstur, och tryckte på stoppknappen. Jag kände mig elak.
Jag kom hem. Hann knappt få av mig jackan när världens bråk bröt ut mellan mig och mamma. Nu ska vi till banken och fixa lite grejjer.. Vi har en konstig relation, jag och hon.
torsdag 18 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar