Valborg

Hade planerat en tråkig valborg med plugg, plugg och plugg. Kommer till skolan och får fler alternativ. Ändrade planer.

Tjoho, får fixa till mig. Verklighetsflykt, here I come.

Men nej. Ändrade planer igen. Om jag inte kan få något bättre än 2.5or kan jag lika gärna stanna hemma.

Fan.

Jag borde plugga, men tänker baka sockerkaka istället.

Mina föräldrar

Jag måste nog ha en av världens värsta mammor. Sparka inte på den som redan ligger lyder ju ordspråket, men mamma ställer sig på mig och stampar med hela hennes maffiga och tunga kroppshydda.

Jag bryter ihop, gråter som fan, och hon fortsätter tjata om städning, att jag sitter för mycket vid datorn, och att hon är trött på att jag aldrig hjälper till hemma. Jag gråter ännu mer. Mamma blir arg för att jag vägrar äta, hon kan alltså inte koppla att jag inte har någon aptit till att hon står och stampar på mitt psyke.

Hon har inte ens något jävla jobb, och jag har mer skola än vad jag mår bra av. Hon städar knappt själv, varför tror hon då att jag skulle ha lust att göra det?

Visst, visst, hon älskar mig, va? Sanningen är att hon bara är beroende av mig, men ett beroende är inte samma som kärlek. Skulle jag dö skulle hon ta livet av sig. Det är jag övertygad om. Men inte fan är det för att hon bryr sig om mig.

Min pappa är inte så mycket bättre. Han ringde mig igår för att fråga om jag lagat en grej, och jag svarade och berättade sedan om hur jag mådde. Jag fick knappt någon reaktion. Bara ett Ta det lugnt, ring mig om det är något. Känslor räknas inte till detta något hos min pappa. Det är alldeles för abstrakt för honom.

Föräldrar kan vara både det bästa och det värsta som finns för en. Inte så svårt att gissa vilken kategori mina tillhör, eller hur?

För verkligt

Ändå sedan jag lärde mig att skriva har jag velat bli författare. Ända sedan jag lärde mig att tänka för mig själv har jag velat förändra världen, för jag insåg redan som liten flicka att saker inte stod rätt till.

I mellanstadiet började jag planera. Jag gjorde upp stora karriärplaner, och vid sjutton års ålder skulle jag redan ha fått minst två böcker publicerade.

Nu är jag sjutton, och jag känner mig lurad. Det värsta är att den största lögnaren inte varit samhället utan jag själv. Minst halva min barndom, och en del av tonåren, har bestått av fantasier. Jag fantiserade om kärlek, om pengar, om kändisskap. Framgång.

Nu har jag insett vilken stor jävla lögn allt varit. Livet börjar bli för verkligt. I det verkliga livet får man ingenting gratis. I det verkliga livet måste man kämpa hårt, och samtidigt vara beredd på att misslyckas, för att komma någonstans.

Om jag inte ens klarar av skolarbetet vi har nu, hur fan ska jag klara av att skriva mina planerade storsäljare? Hur ska jag kunna göra någonting överhuvudtaget?

Om man vet att man kan göra någonting riktigt bra, men inte orkar göra det - är inte det att vara misslyckad?

Jag såg på en kort föreläsning på TED idag, där föreläsaren pratade om äkta framgång. Äkta framgång, sade han, är inte att få de bästa betygen, eller att bli lagets toppspelare. Äkta framgång är att veta att man alltid gett allt man har, gjort sitt allra bästa.

Jag verkar vara okapabel till att göra mitt bästa. Orken finns aldrig där, och jag börjar tro att den kanske inte finns överhuvudtaget. Har jag misslyckats då?

Cissi har skrivit ett otroligt fint inlägg om nästan samma sak.

Jag kan se in i framtiden!

Jag ser..

.. mig själv..

.. det ser ut som att det är imorgon..

.. och att jag är hemma istället för att vara i skolan.

Amazing. Truly amazing.

And it goes..

Fanfanfan. Har hälften kvar av naturkunskapsarbetet som är till imorgon. Vi ska redovisa det muntligt också. Fuck! Vad är det med mig egentligen?

Det går utför.

Homoerotik

Söndag, folks! Idag har jag varit på teatern ett par timmar, sprungit runt i massa meningslösa affärer, ätit glass - joggat bort den, och skrivit en halv uppsats.

Kanske låter det som att jag ryckt upp mig och börjat ta tag i allt som ska göras, men sanningen är betydligt mindre positiv än så.

Jag har inte riktigt kommit igång än, men det har däremot min härliga pollenallergi. Näsan rinner, och halsen kliar. Tidigare idag hade jag lust att riva ut mina ögon. Efter att jag joggat vaknade astman lite till liv också.

Life is good.

Pöss

Ps. Titta, titta! Tekniska analfabeten Magda lyckades fixa en header! Dock var detta med lite hjälp från en viss Cecilia, och dessutom är bilden snodd från ett annat ställe. Does it matter? No.

När ska det sluta snurra?

Idag och igår har jag tänkt mycket - ett finare sätt att säga att jag inte gjort ett dugg av allt som skulle göras. Högen med arbete bara växer, samtidigt som lusten och motivationen verkar ta sig allt länge bort för var dag som går.

Min självdestruktivitet skrämmer mig ibland. Jag vet att det bara blir värre ju längre jag väntar. Jag vet att alla måsten inte försvinner bara för att jag väljer att inte se på dem.

Ändå väntar jag. Ändå blundar jag så hårt att jag är rädd att mina ögon ska börja pressas inåt.

Imorgon ska jag vara på teatern 10.30-17.00, och självklart har jag inte pluggat manus. Det kanske dags att göra det nu då, så att man iallafall kan bocka av den där enda saken på listan.

Nej, min lust att sitta och kolla på denna skärm och läsa meningslösa skriverier vinner även denna gång.

What truly matters

Cissi är världens underbaraste tjej! Nu vet ni.

Idag har jag umgåtts med henne, fikat, gjort slut på pengarna, följt med på synundersökning, and stuff. Träffade Maria en stund också! :D

Just nu känns killar väldigt blaha. Det är vännerna som verkligen räknas. Utan er skulle det inte gå runt.

Cecilia, du fick mig att må så jävla mycket bättre, bara så du vet!

Orka borka

Shit.. bröt nästan ihop på matten idag. Det är riktigt illa. För mycket stress och spänningar = psykbryt. Nu mår jag iallafall relativt bra.

Jag går och lägger mig snart.

Intressepilarna träffar alltid mitt i prick!

The devil

Idag har lilla djävulen varit framme. Jag hade lust att bråka med en lärare i skolan, men jag kom ihåg Marias knep: att borra in naglarna så hårt man kan i handflatorna. Det hjälpte.

Teater 18-20 med huvudvärk är inte speciellt kul. Elle jo, det var nog rätt kul ändå. Jossan var fin och gav mig en tablett iallafall.

Pinsamt

Det var ett tag sedan sist, men idag har Pinsamma Magda gjort en liten comeback.

Vi går baklänges.

* Under yogan knakade jag som en trettioårig trästol. Det lät som att mitt ben höll på att knäckas sönder.

* Innan yogan, på väg in till friskcentret, smällde jag upp dörren som ett riktigt smuck. Trodde den skulle vara mycket tyngre... Det visade sig att de tagit bort en liten pryl (den som gör att dörren kan öppnas genom en knapptryckning). -.-

* Under min joggingtur, den jobbigaste sträckan, skruvade jag upp volymen på min musik, och började mima med i låten som spelades. Jag kämpade, och mimade överdrivet tydligt. Öppnade ögonen. Vid sidan av vägen satt en kille i min ålder och stirrade på mig.

Jag har iallafall lärt mig att kunna skratta åt mig själv.

Good girl

Idag skrev jag en planering för dagen, och vet ni vad? Jag lyckades fullfölja den! Eller nja, vi har yogan kvar, men dit ska jag strax.

Woho!

In your face, skitsöndag! Måndagen krossar dig totalt, oh yeah!

God morgon

Måndag och ingen skola (okej då, vi har matte, men vem bryr sig?). Jag har en massa att göra idag, eftersom jag inte gjorde ett piss i helgen. Det gör dock inte så mycket.. jag känner mig iallafall bra mycket mer pepp idag än vad jag gjorde igår.

Nu - frukost

Sunday, lonely day

Det jag vill allra mest just nu är att isolera mig från omvärlden. Ligga under täcket tillsammans med depressionen, och äta choklad i massor. Kanske övertala mamma att gå iväg och köpa glass åt mig.

Men jag får inte.

Frustration.

Un jour de la musique

Nej, jag har inte pluggat. Jag har spelat piano, sjungit, skrivit en blues, lyssnat på musik, och ätit choklad. Det är iallafall mer än vad jag gjorde igår.

Oh, please let me be blind.

Dimanche

Edward Hopper - Sunday (1926)

Hej, söndagsdepp. Nu är det vi två igen. Du och jag, och en växande hög med arbete.

Du förföljer och hånar. När jag försöker vända dig ryggen, tar du ett hårdare grepp om mig och spottar mig i ansiktet.

Hej, söndagsdepp. Nu är du och jag igen. Så som det alltid har varit, och så som det kommer att förbli.

Söndagen tillhör oss.

Nostalgitripp

Äter kinder och lyssnar på barndomsmusiken.

Dagens upptäckt: Mamma har köpt ännu mer kinder - yay!

Okej, okej, jag ska plugga nu.

I really, really, really wanna zigazig-ha

Om att förändra världen

There are two types of people who will tell you that you cannot make a difference in this world: Those who are afraid to try themselves, and those who are afraid that you will succeed.

- Ray Goforth

Jag är så trött på den pessimism jag möter varje dag. Jag är trött på att få höra att det jag och du gör inte spelar någon som helst roll. Jag är trött på snacket om "de" vs. "oss".

"Vi kan inte förändra läget, för att det är de som bestämmer."

Vilka är de?

Sluta klaga och inse att det är vi som gör skillnaden.

Kort om kärlek

En av mina favoritdikter om kärlek är skriven av Eeva Kilpi:

Säg till om jag stör, sa han när han steg in
Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen.

Visst är det precis så det är?

Nu - scrubs

Helg

Jag önskar att helgen skulle innebära att jag äntligen får möjligheten att slappna av och återhämta mig. Just nu betyder dock helg extra hårt arbete, and it is driving me toward madness, people.

Jag har tyvärr inget annat val än att orka, trots att jag inte alls orkar.

Does that make any sense at all?

Gay experience

Igår var jag hos min älskade Cissi. Jag lovar, vore jag lesbisk skulle hon vara mitt kärleksobjekt. Eller det är hon ju redan, men kanske inte riktigt på det sättet.. än xD

Riing, riing!

Oljud. Kan det lägga av någongång?? Jag sover. Det är lördag. Jag har rätt att fortfarande vara i sovande tillstånd klockan tio på en lördagsmorgon. Mamma svarar.

För sent.

Nu har jag varit vaken i en timme, och det enda jag hunnit göra är att duscha. Miljövän - jag?

Hursomhelst så ville jag bara meddela att jag är tillbaka.

Lycka

Mitt ansikte är blött av tårar. Cecilia har skrivit världens mest rörande inlägg om mig, och jag älskar bara henne så in i helvete mycket!

En annan anledning till varför jag är så glad, är att mamma hittade kondomerna jag har i min väska..

Ja, min superkonservativa mamma hittade mina kondomer, och för det är jag glad. Det ledde till någonting absolut underbart. Vi pratade som aldrig förr, om kärlek och om killar. Och när Olof kommer hit i maj får vi till och med ha lägenheten för oss själva!

Ren lycka.

Alive

Morgonen blev minst lika pissig som natten. Bet mig i läppen när jag skyndade i mig frukosten. Sms-biljetten kom en timme för sent....

På något sätt lyckade jag hålla mig vaken under hela skoldagen.

Kom hem, och åt. Lyckades bita mig på exakt samma ställe som imorse. Slumrade till en kort stund i fotöljen. Pratade med Olof. Jag inser precis nu att det här inlägget förmodligen blir lite mer detaljerat än nödvändigt, men ni klarar er.

Bear with me.

Kom till teatern 45 minuter för sent. Kände mig död. Jag ansträngde mig som fan, och tror att det blev rätt bra ändå.

Nu är jag hemma. Får jag sova än då? Nej. Jag har pianoläxa att göra!

But at least I'm still alive...

Sömnlös

Jag kan inte somna. Gick och lade mig vid midnatt. Jag låg och vred mig i över en timme, och bestämde mig sedan för att kolla lite på tv. Hade jag tur skulle jag somna i fotöljen. Dålig sömn bättre än ingen sömn.

Såg på ett gammalt avsnitt av förhäxad, från första säsongen. Nostalgitripp till max. Avsnittet med Abraxas, där hade jag otur! Det var ju riktigt spännande, trots att jag redan sett det ett antal gånger.

Efter en timmes förhäxad gav jag soffan ett försök. Nu skulle jag sova.

Nej.

Jag låg återigen och vred mig i en timme, och nu sitter jag här. Klockans tickande är på väg att driva mig till vansinne. Jag måste sova. Idag har jag skola mellan åtta och sexton, och två timmars teater senare på kvällen.

Jag måste sova.

Your sleep could be disturbed tonight by exciting erotic dreams, Magdalena, stod det i mitt horoskop.

What sleep??

Inte mer än människa

Han irrade omkring på torget, iklädd i sin lite för slitna, blåa gore tex jacka. Smutsigt skägg, trött ansikte. En man som valt fel väg i livet. Han började röra sig mot oss, vår bänk, och vi bestämde oss för att gå därifrån. Han sade något om att vi var rädda. Jag svarade att vi gick för att det började bli riktigt kyligt. Jo, det har ni rätt i, sade han med en röst som inte var det minsta hotfull.

Men det var inte alls därför vi gick, eller hur?

Han satt på samma buss som mig på vägen hem. Alla bara dömer, men jag är ju inte mer än människa, sade han, efter ett par misslyckade försök med att få kontakt med någon medpassagerare.

Nästa gång ska jag inte fly.

Han är inte mer, eller mindre, människa bara för att han gjort en massa snedsteg i livet. Det är inte antalet misstag som avgör ens värde.

Och ingen kan någonsin bli mer än människa, hur mycket man än kämpar. Tyvärr är det många som har uppfattningen att saker som karriär, familj och sociala framgångar på något sätt gör en bättre. Så är det inte.

Vi är alla bara människor. Du, jag, och mannen i sliten gore tex.

Lite om könsroller

Imorse över frukostbordet frågade jag Tanya om hon var feminist. Nej, det var hon absolut inte. Varför? För att hon tror att kvinnor och män har sina roller bestämda redan vid födseln. Hon pratade om att vi borde se till djurriket, där normen är att honorna tar hand om ungarna, medan hanarna glömmer familjen...

Tanya sade att kvinnorna har helt andra instinkter än män, och att de står mycket närmare barnen. Att de därför borde vara de som står för barnuppfostran.

Kvinnor och män är annorlunda. Det är ingen som påstår något annat. Däremot finns det ingenting som bevisar att kvinnor inte kan arbeta lika bra som män eller att män inte klarar av att ge barnen den kärlek de behöver.

Tanya sa en rolig sak. Hon sa att de män som känner riktigt stark kärlek för sina barn, "moderskärlek", gör det för att de har lite för mycket feminina drag i sig. Bra pappor är alltså inte lika mycket män som dåliga pappor.

Ni vet vad jag tycker. Jag är feminist, för att jag vill ha möjligheten att göra vad jag vill. Tanken på att vara "a stay-at-home-mom" gör mig spyfärdig. Jag tycker att alla ska ges samma chans, oavsett kön, etnicitet, läggning o.s.v. Jag tror att det är de sjuka normerna som fortfarande finns vårt samhälle som gör att många kvinnor känner en skyldighet att vara de som tar allt ansvar.

Ge alla en rättvis chans, säger jag.

Och ska vi kolla på djurriket så varför inte se på kantnålsfisken tångsnällan? Hos dem är det honorna som konkurrerar och uppvaktar hanarna, medan hanarna tar hand om barnen efter parningen.

Burkakollektion

Jag och Matilda ska designa en hel burkakollektion snart, och så fort vi blir världsdiktatorer ska vi införa obligatorisk burka för alla - man som kvinna. Bara så att ni vet.

Blir du glad nu, Stina? Jag blir iallafall överlycklig av tanken!

Burkasommar

Jag har ätit hur mycket skit som helst på sistone. Godis, jordnötssmör, glass, jordnötssmör, donkenmat, jordnötssmör.. Och tränat har jag inte gjort på evigheter.

Beach 2009: bered dig på en Maggie i burka!

Tärningen är kastad

Jag är på väg. På resande fot.
Jag vet inte vart vägen leder, men det hindrar mig inte från att fortsätta.
Allt jag behöver veta är om du är med mig. Är du det?
Du vet att jag inte klarar detta utan dig.
Svarar du nej, innebär det slutet.
Haha, vafan tänker jag med?
Vodka kan ju bara säga ja.

Svart hund

Du tror att du är förnuftig, men du är bara blind.
Du förstår inte hur lyckligt lottad du är.
Allt du behöver göra för att kunna se är att öppna ögonen.
Du vägrar.
Du håller dem hårt slutna, och kallar det för förnuft.

Bear with me

Gårdagen var otroligt mysig. Antagligen så var den lite för mysig, eftersom jag inte lade en endaste tanke på att blogga. Jag och Matilda spenderade några timmar på stan, då vi bl.a. åt årets första mjukglass! Resten av dagen var lugn, precis så som en lovdag ska vara.

Idag har det regnat, och jag känner mig smått deprimerad. Samband mellan de två? Jag gillar regn.. Jag gillar nog att må lite dåligt också. Det är kanske det som är min grej - att ständigt vara lite smådeppig. Det skulle förklara varför jag aldrig är glad mer än en dag åt gången.

Jag har två sidor av mig själv. Å ena sidan är jag den som alltid håller hoppet uppe, no matter what. Å andra sidan har allt jag gör en melankolisk underton. Jag ler och skrattar mycket, men det är nog mest bara yta alltihop.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här, därav rubriken. Bear with me, folks! Det kommer bättre inlägg snart. Eller så gör det inte det. Om jag ska vara ärlig så har jag ingen jävla aning.

Love,
Maggie

Idag syns jag inte

Inte min bild. Tog den från någon humorsajt som antagligen själv snott den från någon annanstans. Hursomhelst så tycker jag att den beskriver mig väldigt bra just nu.

Idag har jag suttit hemma hela dagen. Mitt ansikte mår bra, och mina ögon likaså. Det är ganska patetiskt att jag inte går ut utan smink och linser, men så är det.

Det mest produktiva jag gjort har varit en städning av Freddy Kruegers Kiss-och-bajs-låda. Mina händer luktar klor.

Annars så har jag mest läst och ätit Skippy-jordnötssmör.

Om det var någon som ville veta.

Disneykavalkad

Igår kväll kollade vi först på Pochahontas, sedan Esmeralda, Snövit, och typ halva Aristocats. Imorse blev det ingen mer Disney, men mer tecknat blev det. I Anastasia är väl namnen det enda som är historiskt korrekt, men det är ändå en fin film.

Ja, det är okej att vara töntig ibland.

Nu ska jag återgå till min läsning av första Twilight-boken.

Töntpower!

Mörkret

Claudia slöt ögonen och lät de klingande tonerna från pianot skölja över henne. En efter en trängde de in i henne, och fyllde henne med acceptans. Detta var livet, och så skulle det förbli.

När den förtiotalsinspirerade baren var tom sånär på Claudia och personalen, när pianisten slutat spela och det var dags att gå därifrån, försvann tryggheten hon känt. Nu skulle hon tillbaka.

Ytterdörren var becksvart och lika svår att rubba som en klippa. Claudia stod framför den och begrundade det som hon framför sig. Alltid var det samma sak.

Hon stoppade den långa silverglänsande nyckeln i nyckelhålet, och väntade. Hon slöt ögonen. Kanske skulle någonting stoppa henne och bryta mönstret. Claudia tog ett djupt andetag och släppte sakta ut luften. Ingenting skulle hända, och det fanns ingen mening med att fortsätta skjuta på det oundvikliga. Hon vred om nyckeln, och låset gick upp med ett dovt klick.

Hon stod på dörrmattan och såg ut över hallen. Lägenheten var mörk, och den välbekanta lukten av överkonsumerad starksprit sköljde över henne likt den musik hon tidigare njutit av. Lukten gjorde sin väg rakt in i hennes alla vrår, trängde bort den tröst musiken givit, och nådde till sist det redan alltför sårade hjärtat. Hon visste vad som väntade.

Claudia följde med tunga steg den långa matta som prydde hallgolvet. Det var mörkt. När hon kom fram till sovrumsdörren stannade hon till, och lät mörkret omsluta henne i ett försök att finna tröst, att finna mod.

Claudia förde handen långsamt mot handtaget och vred om.

Dörren gick upp och hon fick se det hon aldrig hade vågat hoppas på. Det var slut, och slutet spred sig som ett varmt ljus ut över Claudia och ut i hallen. Det var slut på mörker. Mörkret, som länge varit en trogen kompanjon, var borta.

Claudia lade sig på sängen bredvid det kalla skalet av det som en gång varit allt, och blundade. Plötsligt började ljudet av pianospelandet hon tidigare lyssnat till att fylla rummet. Det kom från ingenstans och från överallt. Musiken spred sig sakta över hela hennes kropp och värmde henne. Hon var ensam. Hon var fri.

Vad tycks? Fick precis lite inspiration, men det räckte inte speciellt länge..

Alla som inte kommenterar är våldtäktsmän.

"John Smith är sexig"

Vi sitter och kollar på Pochahontas, ja. Jag, Cissi, Astrid, Erika och Andrea har haft en jättemysig dag. Vi har piknikat ute på Cissis terass och käkat pizza, vilket innebär finnar imorgon. Totally worth it, though. Cissi säger att hon känner sig trygg med Pochahontas, vad hon nu menar med det.

Spring Ricco

* Drömde att min pappas fru började slänga smutsiga gosedjur som jag inte äger i verkligheten.. Feng shui, ni vet. Skrek på henne och råkade kalla henne för fitta. Det tyckte inte min drömpappa om. Jag vaknade alldeles förtvivlad.

* Mitt enorma bekräftelsebehov fick sig en rejäl boost idag. Fick tillbaka samhällskunskapsarbetet jag gjorde om jämställdhet. Både min lärare och lärarkandidaten, som skulle vara med och rätta, var förtjusta. Tveklöst bästa arbetet, sa min lärare.. Får man säga så?

Jag är självklart väldigt glad över mitt betyg, men samtidigt var det många i klassen som blev orättvist bedömda. Det är synd att vissa lärare låter personliga åsikter påverka dem så pass mycket när de sätter betyg.

Spring nu, Ricco. Spring.

Ta mère est une pute

Jag trodde denna dag skulle bli förjävlig, p.g.a. alla sablans förhör i skolan, men vet ni vad? Det var den inte. Det har faktiskt varit en riktigt fin dag.

Förhören/analysskrivandet gick splendido, och så skrev jag och Matilda (och Cajsa med på ett hörn..) en sommarhit på franska. Jag lovar att den kommer att spelas stenhårt på klubbarna i framtiden.

Jag ska strax ta och färga om mitt hår.

Men vadå, man måste väl inte vara duktig med bildredigeringsprogram för att lägga ut lite bilder på bloggen? Det är kul att leka med mobilen, ja.