Mysmys

Sitter vid Cissis dator.. Allt börjar väl när Jessica a.k.a. Birgitte Bardot kommer. Cecilia blev en fin Dita Von Teese =) Bilder kommer imorn, för den som är intresserad. Jag är ju den som är mest överdriven, men Andrea kommer nog på en stabil andraplats som Pernilla Wahlgren. Intressant? Ja, klart du tycker det! Nu borde jag gå och kolla vad de andra har för sig.

Lösning på problemen

Idag har jag varit och fikat med Cissi. Efteråt kollade vi lite kläder till lördag, och hittade det vi letade efter =) Jag kommer att vara grymt bra som Kate Bush!

Klänningen jag köpte ser nästan ut som i den i den här videon, bara det att min är blå..



Ett stort tack till Cecilia, som jag inte skulle kunna klara mig utan. Hon betyder otroligt mycket för mig! <3

A Dream

In visions of the dark night
I have dreamed of joy departed-
But a waking dream of life and light
Hath left me broken-hearted.

Ah! what is not a dream by day
To him whose eyes are cast
On things around him with a ray
Turned back upon the past?

That holy dream- that holy dream,
While all the world were chiding,
Hath cheered me as a lovely beam
A lonely spirit guiding.

What though that light, thro' storm and night,
So trembled from afar-
What could there be more purely bright
In Truth's day-star?

Den av Edgar Allan Poes dikter som träffar mig med störst kraft är Alone, men eftersom jag redan haft med den i ett blogginlägg förut, så valde jag nu en annan.

Känner mig jävligt opepp på allt. Det är som att det som hände i måndags hänger kvar och överskuggar allt jag gör. Det gör mig ofokuserad. I magen sitter smärtan som en tung tegelsten, och tynger ner mig, håller kvar mig på botten. I halsen har jag en klump som vägrar försvinna. Jag vill gråta bort den, men hur mycket jag än försöker så kommer det inga tårar. Har de tagit slut?

Shit pommes frites!

Jag glömde visst gå till skolan idag.

Jag hör bröllopsklockorna ringa

Förlåt om det här blir tjatigt, men jag måste bara få dela med mig av detta. Andy har svarat:

same here hun ... i bet our babies will be perfect.

Jag är såld.

Min framtida make

Loggar in på det där underliga communityt igen.. Ser att Andy svarat.

i mean it hun xoxoxox you melting me

Jag tror inte han fattar. Jag testar en annan variant:

I love you, I wanna marry you and have your babies.

Spännande detta. Fortsätter det så här, så kanske jag är mrs. Andy from Kentucky inom en snar framtid.

Kärlek?

Kommer du ihåg att jag nämnde det där jättetöntiga communityt som jag är medlem på? Loggade in nyss, och såg det här meddelandet från någon kille vid namn Andy:

would love to hold you between my armes and taste your yummy lips

Mitt svar:

- Brilliant.

Bonjour

Idag känns det bättre. Det är rätt skönt att vara i skolan, så man kommer undan allt ett tag. Ska snart iväg till teatern. (Jag har inte pluggat manus! Fyy på mig..) En liten uppdatering bara.

Nej..

.. bloggen kommer icke att upphöra. Kom på att jag faktiskt tycker om att blogga xD Visst, jag mår inte jättebra just nu, men jag är tuff. Jag klarar mig!

Fuck you, destiny - I choose my own path.

.

Jag gick in genom ytterdörren efter en jobbig dag i skolan, ovetandes om vad som skulle hända. Hjälplösheten har återvänt. Det var flera år sedan sist, men nu är den här igen. Det är väldigt svårt för mig att skriva det här. Jag sitter här och darrar och gråter okontrollerbart. Jag är rädd. Jag är rädd och vet inte vad jag ska göra. Är det här ett rop på hjälp? Ja, det kanske det är. Vet egentligen inte varför jag skriver nu. Det känns så meningslöst. Jag har stora problem, som jag inte kan avslöja. Vafan ska jag med en blogg till? Kanske är detta ett hejdå. Inte ett hejdå som i "nu går jag och tar livet av mig själv" men ett hejdå som i att bloggen går mot sitt slut. Men vem bryr sig? Stina, kanske. Cissi. Anders? Inte många som läser, nej. Vi får se hur det blir.

Det gör så ont.

God morgon

Jag har knappt sovit ett skit i natt, max två timmar, vilket är mycket härligt med tanke på den dag jag har framför mig.

Om 25 minuter går min buss, och sedan ska jag vara i skolan till tre (kommer säkert att somna på mattelektionen). Efter skolan måste jag till optikern och köpa linsvatten, något som dock borde gå snabbt.

Hem, mat, massa plugg. Jag har matteprov på onsdag, som jag kan nada till, och franskaprov på torsdag. Klockan sju är det dags för mig att sticka till yogan, något jag inte kan missa ytterligare en gång.

Kommer hem halv tio, går och lägger mig halv elva, somnar tolv. Sedan ringer mobilalarmet klockan fem imorgon och väcker mig.

Då blir jag ännu tröttare än jag varit idag, och då har jag dessutom ännu mer att göra. Sedan kommer det att sluta med att jag går och lägger mig sent igen, och blir som en levande död på onsdagen, vilket i sin tur gör att jag inte kommer kunna koncentrera mig på matteprovet, och kommer ha jävligt svårt att plugga till franskan.

God morgon!

Kommer Skipper och tar mig nu?

Den här veckan har jag ätit så otroligt mkt skit. Pizza, donkenmat, massvis med glass, äppelpaj, choklad, chips, coca cola.. Och nu är jag rädd. Jävligt rädd. Jag tror Anna Skipper har ett extrasinne som hjälper henne leta upp personer som mig, och omvända dem till hälsofreaks.

Hjälp!

För övrigt så är Anna en av de läskigaste människor jag vet. Zombies, vampyrer och varulvar klarar jag. Men när Skipper dyker upp i mina mardrömmar, så vaknar jag alltid helt kallsvettig, med hjärtat dunkande så hårt att jag tror att det ska göra hål i mitt bröst och hoppa ut!

Hu!

Cecilia

Jag vill ta några minuter till att beskriva en underbar vän. Cissi, heter hon, och vi har känt varandra i snart tio år!

I lågstadiet hade vi en lite udda relation.. Jag kunde vara rätt elak ibland, men varje gång vi bråkat så blev vi alltid snabbt sams igen.

Det finns en anledning till att vi har lyckats hålla kontakten så pass länge, trots att vi slutade gå i samma klass i trean. Hon känner mig bättre än de flesta, och att förlora henne som vän vore en hemsk förlust.

Detta är en hyllning till en av mina bästa vänner. En hyllning till tjejen som alltid accepterat mig för den jag är, och som aldrig försökt få mig bli någon annan.

Jag är tacksam över att få ha dig som vän, Cissi <3

Sadistunge

Det här gör mig illamående. En mexikansk elvaåring dödade igår sex tjurar på en arena i Merida, inför 3500 åskådare.

Nu ska en video skickas till Guinness rekordbok så att Michelito kan registreras som den yngste matadoren som dödat flest tjurar.

Borde man verkligen skryta med att man har en sadist till unge? Sjuka föräldrar. Pappan är också matador, så då vet vi varifrån den störda ungen fått sin mordlystenhet.

Mördare.

Han har hållit på sedan han var sex och dödat dussintals djur.

I ett val mellan honom och hm.. låt oss säga Jack the Ripper, så väljer jag definitivt uppskäraren. Jag är inte en hora, så jag skulle iaf inte vara i riskzonen. Men den där lilla killen, honom skulle man inte vilja vara i närheten av.

Får jag skippa politisk korrekthet för ett tag? Klart jag får, det här är ju min blogg.

Skulle någon få för sig att skjuta honom i benet, för att sedan låta honom långsamt förblöda inför en massa åskådare, så skulle jag inte bli ledsen. Inte alls.

Jag blir bara så förbannad! Hur kan man inte förstå hur fel detta meningslösa dödande är? Inte nog med att tjurarna lider, så uppmuntrar man ju killens kallblodighet.

Det finns inte nog med ord.

Just do it!

Har en massa tråkigt att ta itu med. Ska börja med att sammanfatta mitt hela mitt liv på en sida. Detta är för underbara Sofias skull, eftersom hon ska redovisa om mig på svenskan! Och nej, jag kommer inte att avslöja allt xP Hon har intervjuat mig i över en timme, och vi har inte kommit längre än till min mellanstadie-period.. Så en sammanfattning behövs, ja.

Nu är det fanimej dags att sätta igång! Har suttit framför mitt knark hela dagen, tror det räcker nu. Grönt te, mörk choklad, och plugg: Here I come!

Eternal Sunshine of The Spotless Mind

Vilken seg helg! Händer absolut ingenting intressant. Mitt fel - det är ju jag som inte orkar göra någonting bra. Har bara kollat lite film, ätit en massa onyttigheter och suttit framför datorn.. Mycket pinsamt, ja.

Av de filmer jag sett så är Closer och Eternal Sunshine of The Spotless Mind de enda som är värda att nämna. De är lite svåra, men får en verkligen att tänka till. Båda filmerna får 4/5 i betyg från moi.

Closer får ingen femma på grund av att det är någon ingrediens som saknas för perfektion. Och Eternal.. får "bara" en fyra för att det var lite svårt att hänga med ibland.

Lustigt, det här. Trots att jag ger båda filmerna samma betyg, så är det endast en av dem som hamnar bland mina favoriter. Inte så svårt att gissa vilken, va?

Film ska få en att känna, kanske till och med förändra ens sätt att tänka. Den här filmen fick mig att sluta ångra saker och ting.

Om jag vore en riktig filmkritiker skulle jag skriva en ordentlig recension, men en sådan är jag dessvärre icke. Vem tusan vill läsa en recension skriven av mig?

Self pity, oh yeah!

Babooshka

Eftersom jag bloggat dåligt på sistone, så bjuder jag här på ett ganska misslyckat försök att sjunga Kate Bush's Babooshka.. Jag blinkar som en toka, och glömmer att man måste vara nogrann med att arr ti ku lee rra. Inte en bra låt för mig att sjunga, nej. Men skitsamma!

Här hittar du det underbara orginalet.

Ps. Ja, jag kan faktiskt texten. Vet inte varför det t.ex. blev "waii" istället för "wife", och "läh öh" istället för "letter". Jag kanske borde uppsöka en logoped xD Ds.

Nej, nej, nej!

Fuck.

Jag tror att jag blivit kär. Visst, det brukar vara jättemysigt, men denna gång är det fel sorts förälskelse. Ni vet, det är den där då hjärnan fryser till så fort man ska försöka snacka med personen, och man bara står där och nickar som en idiot. Sedan slutar det med att man känner sig som one big failure. Fy bubblan, vad jobbigt!

Emo Boi

Igår på teatern snackade vi lite om rekvisitan vi behöver till Stormen.

Ariel, som jag spelar, behöver vingar, och vi kom fram till en mycket bra lösning. Jag lovade att ragga upp en emopojke, och helt enkelt sno ett par vingar från honom.

Jag är medlem i ett jättetöntigt community, som dock kan vara lite småkul ibland. Nyss, när jag loggade in, såg jag att någon som kallar sig Emo Boi addat mig.

Det måste vara ödet.

Läs detta!

Stina har skrivit ett mycket bra inlägg om kriget i Gaza. Läs det här.

Foto: Stina? Tog den från hennes blogg iaf.

Panikar

För inte så längesen var jag heelt säker på att jag skulle välja spanska som c-språk. Nu, dagen innan man ska lämna in den där jäkla lappen med sitt val, panikar jag!

Men jag ska andas, kolla igenom min fina "pro-con-lista" och välja det som känns rätt. Lyssna på magkänslan.

Varför det här är en sådan stor sak för mig? För att språk är en av mina stora passioner i livet, och jag ska bära med mig det språk jag väljer till den dag jag dör. Mkt viktigt val, alltså.

Det går bra, det här.

Horoskop från astrocenter:

Something that is important to you is changing, Magdalena, and you are beginning to doubt whether there's a future in it or not. It may be a career field, or it could be a romantic relationship.

Confusion may dominate your thoughts throughout the day, and you aren't one to be comfortable with an uncertain future. You need to give this a lot of thought before coming to any decision. Hang in there.

Get out of my head!

Mimmi

Jag var i Surahammar och hälsade på min farbror och hans fru Helena idag. Till dem hade även Helenas bror, och hans lilla familj (bestående av fru och en dotter) kommit på besök.

Dottern heter Mimmi. Vi satt i köket och pratade, hon och jag. Idag var första gången jag träffade henne.

En riktigt fin tjej är hon. Jag fick reda på att hon är sju år gammal, och tycker om att lyssna på Scotts, Nordman, och någon artist med långt hår. Vi pratade om hennes fyrhjuling, och om hennes försök till att lära sig cykla.

Mimmi berättade för mig att hon har en syster som inte lever. Sedan gick hon obesvärat vidare till att berätta om familjens hund som avlivades, och om farfar som råkade ut för en olycka och dog. Pappa var ledsen, så alla kramade honom. Jag antog att hon menade på begravningen. Anta är något man får göra mycket när man pratar med barn, så härligt osammanhängade som de kan vara.

Mimmi är bara ett barn. Ett barn som vill lära sig cykla. Ett barn som gillar att dansa, och som inte är rädd för att testa på nya saker. Ett barn som alla andra.

Mimmis mamma födde henne och hennes tvillingsyster alldeles för tidigt. Systern dog, men Mimmi överlevde.

På köksbordet jag och hon satt vid stod en liten ask med sötningsmedelstabletter. Mimmi frågade nyfiket vad det var, och när jag svarade ville hon smaka. När hon fick se tabletterna utbrast hon Nej, inte tabletter! Och så var det med den saken.

Mimmi äter tabletter varje dag, och på kvällarna får hon syrgas. Hennes läkare har sagt att hon aldrig kommer kunna få ett långt liv, och redan nu har hon levt mycket längre än väntat.

Men Mimmi är fortfarande bara ett barn. Ett barn som önskar sig crosskläder i födelsedagspresent, och som drömmer om den dag hon kan cykla utan att pappa håller i.

Det känns fel.

Maggie Keeps Going and Going and Going

Idag är jag lite galen.

Kära läsare

Att kommentera hos Blondinbella är som att vilja vara bajs. Bildligt talat, så äter hon kommentarerna, de åker igenom matstrupe, magsäck och tarmkanal, och tillslut bajsar hon ut dem. Hennes bajs innehåller tusentals kommentarer som hon snabbt glömmer bort. För vem fan sparar på sitt bajs?

Att kommentera hos mig, däremot, är som att säkra en plats i mitt ödmjuka hjärta. För mig kommer läsare aldrig att vara bajs. För mig är ni kärlek.

Besvikelse

Jag vill blogga mer. Jag vill, men motivationen finns inte alltid där. För det första så är datorn jag har här hos pappa apseg, så att hålla på med den kräver tonvis med tålamod (som är en bristvara hos mig). För det andra, så känner jag att jag inte får något ut av det. Varför kommenterar du inte?

Ska jag skriva, lägga ner tid och energi på att skapa intressanta blogginlägg, som jag vet att ingen kommer att orka kommentera? Eller ska jag göra något av alla de saker jag måste få gjorda för mina betygs skull - eller kanske göra något jag tycker är kul? Det är så tankarna brukar gå, och du märker väl vilket alternativ som är minst populärt..

Du är mycket speciell. Du tillhör en liten läsarskara, nästan som ett hemligt sällskap, som alla har en sak gemensamt - gillandet av bloggen (för du måste väl ändå tycka om bloggen, varför skulle du annars vara här?). Tänk vad mysigt om medlemmarna av detta sällskap kommenterade, så att jag kunde lära känna er, och ni varandra. Fattar inte vad du väntar på - kommentera!

Bara jag får lite uppmuntran så lovar jag att blogga både oftare och bättre!

Securitasjävel

Bussen hem var smockfull. Trodde ingen orkade kontrollera biljetter när det finns så många passagerare, men jag hade fel. Japp, biljettkontrollanten från securitas började med oss längst fram, och kom inte så mkt längre. Bredvid mig stod en mörkhyad tjej i min ålder, med sjal på huvudet. Ja, i det här fallet spelar det faktiskt roll.

När securitaskärringen kom fram till henne, bad hon först om biljett. Tjejen tog fram både busskort och kvitto. Securitastanten frågade vilket år hon var född, och hon svarade. Då bad kontrollanten om att få se id-kort, vilket tjejen inte hade med sig.

Här börjar det bli riktigt kränkande. Tjejen var tvungen att fylla i en blankett, där hon skulle skriva namn, personnummer etc. När hon var färdig, började kontrollanten läsa det som stod - långsamt. Som för att kolla med henne att hon inte läste fel. Jag sneglade diskret på lappen, och såg att det var mycket tydligt skrivet..

Nu skulle kontrollanten ringa någonstans, antagligen till någon myndighet, och det skulle tvunget göras där, vid den stackars tjejen, och på bussen med tonvis av observerande människor.

När tjejen skulle gå av bussen, följde kontrollanten med!

Skulle någon med "svenskt" utseende bli behandlad på det här sättet?

Radioaktiv krokodil

Lyssnar på Bring Me The Horizon, slöläser lite bloggar, och tuggar på en blyertspenna. Jag vet inte riktigt varför jag skriver nu. Finns liksom inte så mycket att säga. Jag tror jag håller på att hamna i ännu en svacka.. Mådde jättebra igår, men idag känns allt bara platt. Manic, people. Manic. Förhoppningsvis blir bloggen lite intressantare imorgon - kom tillbaks då.

Goodie

Halloj

Lite uppdatering:

* Geografiprovet gick bättre än väntat.

* Klassen är fortfarande underbar.

* Jag är fortfarande en mkt upptagen människa.

Ska snart till teatern, som jag ska gå en timme tidigare ifrån för att gå till Zaga med Matilda. Kommer inte hem förrän typ vid nio - tio, och då har jag franska att plugga och en väska att packa!

That's all for today!

Vem var det som saknade hjärna, sa du?

Mamma skriker i telefonen så det hörs i hela huset. Hon skriker åt turken.

..Vad är det med dig, *****!? Kan du aldrig låta mig vara? Jag är sjuk, kan knappt prata, tror du verkligen att jag går och knullar runt - nu?!?? Har du ingen hjärna??..

Jag tröttnar på fanskapet, och drar ur telefonkabeln. Mamma tystnar och lägger tillbaka telefonen i laddaren. Jag stoppar tillbaka sladden i vägguttaget.

Två sekunder. Det tar två sekunder innan hon tar upp telefonen igen.

Vem ringer du till? frågar jag
- Turken, svarar hon

Att slå någon

Jag har en ganska sjuk önskan - att någon gång få smälla till någon, så hårt jag bara kan, med knytnäven. Bara för att veta hur det känns.. Samtidigt vill jag nog inte hamna i en situation där jag blir tvungen att slå till någon. Jag tror inte att mina chanser att vinna ett fistfight är särskilt stora..

Ville bara ha det sagt.

Varför jag inte skriver

Idag var det min svenskalärares tur att ta ut oss en och en, och prata om hur det ser ut betygsmässigt. Till mig sa hon väldigt fina saker, och det viktigaste av allt - det kändes genuint. Jag visste redan att jag låg på mvg, så det var inte betyget som var det viktiga när jag pratade med henne. Hon fick mig att känna mig som en sann författare, och det betyder allt.

Varför skriver jag inte mer då? Varför skriver jag bara om jag måste? Jag älskar ju att skriva, och tydligen är jag bra på det också. Vad är det som inte fungerar?

Jo, det kom jag precis på. Jag tror inte på mig själv. Att skriva en roman är otroligt krävande, och tar lång tid, och jag tror helt enkelt inte att jag är bra nog för att våga satsa fullt ut. Förbannad på mig själv blir jag. Hur kan jag göra så mot mig själv?

Jag är bra. Jag är bra. Jag försöker intala mig själv att det är så, men det finns ändå någon ond röst inom mig som viskar att det kommer gå åt helvete.

Fan för det här! Jag vill ju så mycket - ska mitt dåliga självförtroende få förstöra?

Fashion

Ansiktsmask: Grön, köpt i någon skum butik i Polen
Ringar under ögonen: För Lite Sömn
Hår: Fortfarande Otvättat, fixar det imorgon så fort jag vaknat

Fashion bor här.

Belöning

Jag gjorde ingen matte, men det gör absolut ingenting. Jag har ju fått en massa annat gjort. Nu kommer min belöning. Ska äta kvällsmat, sedan blir det lite hemma-spa =D Oh yeah!

Vardagsäventyr

Satt i matsalen och skissade på yogapasset jag ska ha med klassen om några veckor, när jag hörde nåt mysko, pipande ljud komma från vardagsrummet. Följde ljudet till bokhyllan, kollade lite bland skiten som fanns där och hittade boven: ett gammalt födelsedagskort från mormor. Gud, vad jag hatar de där korten som spelar upp någon melodi..

Det var inte vilken melodi som helst, utan Beatles yesterday! Yesterday till ett födelsedagskort!! Haha, polackerna är för roliga ibland. "Grattis på födelsedagen, gå nu och göm dig under täcket och var bitter över livet"

Hursomhelst, så ville kortet inte sluta spela. Jag fungerar ju inte riktigt som man ska, så jag kastade ner kortet på golvet och började stampa. Men nej, det var en envis jävel, så det krävde en annan åtgärd. Slet av den där runda prylen som syns på bilden, och ta dah - kortjäveln tystnade!

Vardagsäventyr.

Vad har hänt??

Jag gick upp före sju imorse, trots att jag inte somnade förrän vid två.. Sedan började jag plugga! Helt otroligt! Sedan dess har jag gjort klart min historiauppsats (som förövrigt blev grymt bra), läst igenom allt vi har prov på på tisdag, vilket är typ 32 sidor, och så har jag pluggat lite manus.
Jag fattar verkligen inte vad som flugit i mig.

Eftersom jag jag bara sovit lite mer än fyra timmar, och pluggat nästan nonstop fram till två, så känner jag att energin börjar ta slut.. Men trots det så ska jag försöka få lite matte gjort, och sedan har jag tänkt läsa igenom geografin igen.

Klarar jag detta, så klarar jag allt xD

Hörs om en stund,
Maggie - La chica loca

Saturday night

Fett pepp på att plugga geografi, oh yeah!

Saturday night
my book and me
my book from oxford
saturday night

Aye Aye Aye!!!
Saturday Night!!
Aye Aye Aye!!!

Dagens outfit

Sjal: Vero Moda
Läppbalsam: Let Them Eat Cake (Lush)
Hår: Otvättat

Tjuvlyssnat

På bussen på väg till skolan idag satt det några killar som gjorde min morgon lite intressantare..

Här är utdrag från deras konversation:

Kille 1 ~17: "Man kan ju fan vara farfar när man är trettio"
Kille 2 ~17: "aa, det kan man fan."
Kille 1: "orka vara farfar då liksom"
Kille 2: "men orka vara pappa när man är 15!"
Kille 1: "haha, aa. Tänk barnbarnet: 'ska du med till krogen, farfar?.' höhö"
Kille 2: "höhö"

Sedan skulle det snackas bögar:

Kille 1: "tänk att ba: 'aa, jag ska hem till min pappas kille, idag' "
Kille 2: "aa, eller ba: 'jag ska hem till pappa och hans pojkvän' höhö"
Kille 3: "höhö. eller ba: 'jag ska hem till pappa och hans kille, de har precis gjort DET!' Höhö!"
Kille 1, 2 och 3: "HÖHÖ!"

Framtiden ser ljus ut.

Betygsnack

Hade betygsnack på historian idag. Läraren tog ut oss en och en. Visst hade jag faktiskt väntat mig ett mvg, men inte ett så starkt! Jag hade fått mvg på allt vi gjort, och nu måste jag bara få dela med mig av vad hon sa..

Hon sa typ "Man borde strö ut rosenblad längs din väg" och "om du fortsätter så här, så lovar jag att du i slutet av terminen får ditt betyg i ett fint kuvert med rosett på".

Jag är hur glad som helst! =) Jag hade verkligen inte väntat mig sådana lovord. Det här kommer att hålla mig glad ett bra tag.

Demonstrera mot kriget!

Från Västerås Bokcafé:

Minst 470 personer har dödats, varav en fjärdedel är civila och 80 barn. Mer än 2000 har skadats till följd av israeliska raketanfall. Israel har inlett en omfattande markoffensiv mot Gaza utan hänsyn till civilbefolkningen. Den israeliska arméns angrepp är det värsta sedan 1967. Gazaremsan är idag världens största fängelse. 1,6 miljoner människor är instängda utan tillgång till mat, mediciner och andra förnödenheter.
Därför arrangeras nu en demonstration mot massakern i Gaza. Ta ställning för mänskliga rättigheter och delta i protesten!
Vi samlas på Fiskartorget nu på lördag 10 Januari klockan 13.00.
Arrangörer: Västerås/Palestina Solidaritet!

Varför ska jag orka ta mig dit? kanske du tänker. Jo, därför.

Nu ska jag ta och börja fajtas lite med viruset jag fått, så jag blir helt frisk till lördag.

Neger

Jag hatar ordet neger. Jag hatar det därför att det är ett ord som länge använts för att trycka ner och förminska andra männiksors värde, och som fortfarande gör det. Idag sker det dock inte lika öppet som förr. Förtrycket har blivit mer subtilt.

Min pappa är rasist. Trots att han själv förnekar det, så vet jag att det är så. Han är en av dem som använder ordet neger. Berättar han om något som hänt, som innefattar en mörkhyad människa, så kommer alltid det ordet fram. Jag får ont i magen varje gång jag hör det, och det har jag sagt till honom. Lyssnar han då? Nej.

Nu kanske någon avfärdar mig som "pk-tönt", men det här handlar inte om att vara politiskt korrekt eller inte. Vad man än säger, så kommer det alltid att såra någon. Så är det. Man kan inte hela tiden gå omkring och oroa sig över vad man säger, det funkar inte, men det räcker att man tänker till ibland. Är det nödvändigt att säga det här, och hur stora blir konsekvenserna av det?

Är det nödvändigt, pappa, att ens ha med informationen att personen man pratar om var mörkhyad? Att säga att "det var en neger som.." är som att påstå att den personen skulle vara något annat än en vanlig människa - För det är ju skillnad på om det är en man som gör något och på om det är en neger som gör samma sak.

Neger mer än bara ett ord. Det är ett redskap. Ett redskap få människor klarar att använda på ett harmlöst sätt. Hamnar detta redskap i fel händer, kan det få förödande konsekvenser. Det är ett redskap så starkt, att det kan bryta ner en människa. Det svåra är att det är omöjligt att på förhand veta vem som kan hantera det på rätt sätt och vem som inte kan det. Att försöka använda ordet utan att det gör någon skada är som att balansera på en tunn lina, det är lätt att man tappar balansen. Därför borde man inte ens försöka sig på det.

Det finns de som tror att man genom att säga ordet tillräckligt många gånger kan få bort dess styrka. Att man på så sätt kan avdramatisera det. För det första vill jag säga att det alltid kommer att gå att använda ordet som något nedsättande. Ta ordet kvinna, t.ex. Det är ett ord som används ofta, men som kan bli någonting nedsättande om man vill få det till det. "Men du är ju kvinna, så det är klart att du inte fattar någonting." För det andra så tror jag att ju mer accepterat det blir att säga neger desto mer accepterat blir det att göra skillnad på människor och människor. För visst är det så? Säger man neger så antyder man att det handlar om annat än en människa.

Ibland kan det vara bra att ha med lite extrainformation när man berättar om något, för att lyssnaren helt enkelt ska få lättare att föreställa sig situationen. Att säga att "en kvinna var ute med sin hund, när någon plötsligt cyklade förbi och tog tag i hennes handväska" är inte diskriminerande, för det finns stora genetiska skillnader mellan kvinnor och män. Hade historian istället handlat om en man, så hade man antagligen fokuserat på faktumet att han hade handväska, och inte på att den blev stulen x) but that's something else.

Stora genetiska skillnader mellan mörkhyade och ljushyade finns inte. Jag agerar inte på ett visst sätt bara för att jag råkar vara ljushyad. Sanningen är att det inte är viktigt att ta med information om hudfärg när man pratar om människor, så länge det man pratar om inte direkt handlar om hudfärg. Pratar man om hur slaveriet i USA påverkar dem än idag, så är det klart att man inte kan undvika att ta upp människors hudfärg. Men berättar man om något kul som hände i mataffären, så är det inte försvarbart att säga något som att "en svart man tappade ett äggpaket, och alla ägg gick sönder!" än mindre att säga att det var en neger som gjorde det.

Säga vad man vill för att försöka försvara användningen av detta ord - det håller inte. För det finns få ord som gjort så stor skada, som sårat så många, som ordet neger.

Dave Chapelle påstår att ordet fortsätter att exkludera folk, men att det nu är vita som exkluderas när mörkhyade kallar varandra för niggas.. Men är det nödvändigtvis något dåligt då? Det är ju lite samma som att det är okej för mig att skämtsamt kalla en annan tjej för kärringjävel, men om en man gör det - ja, då är han mansgris xD

Eller att jag kan smutskasta och snacka skit om mina föräldrar, men om DU gör det.. Ja, du kanske fattar vart jag vill komma.

Undrar om det är någon som orkat läsa igenom allt.. Tack i sådana fall.

Lock me up

Inlägget Uppenbarelse borde hetat Psykbryt istället.

Att jag grät ska ni inte bry er om så mkt. Jag gillar att gråta. Det är väldgt befriande. Har jag något problem som gnager på mig, så gråter jag ett tag, och sedan mår jag bra igen. Jag tycker att det är mkt bättre att gråta ut än att hålla en massa känslor instängda, och låta dem äta på en.

Jag är inte självisk, det var bara något jag fått för mig.. Om jag hade varit så självisk som jag påstod, så skulle mitt liv se HELT annorlunda ut. Jag är nog till och med motsatsen till självisk i många fall. Jag är för snäll.

Igår var det så att jag kände mig sårad. Det var vissa personer som gjort mig besviken. Och då kallade jag mina känslor att vara självisk. Det bara blev så. Jag kände att jag behövde gråta ut, men att tanken på dessa irriterande personer inte skulle räcka. Så då lade jag till lite grann..

Förlåt om jag är jobbig.

Oj, oj, oj

Vad dramatiskt det senaste inlägget var! Nu har jag iaf fått sova lite, så känslan av meningslöshet har försvunnit. Sleep is the shit!

Jag tycker fortfarande att jag behöver hitta tydligare mål (och som dessutom inte är så själviska). Det fixar sig. Idag påbörjar jag granskningen av mig själv.

Uppenbarelse

Jag sitter här med ansiktet svartrandigt av allt det smink som tidigare lagts på med nogrannhet och precision, men som nu i en flod av tårar flutit ut ojämt över mina kinder, min nästa och min haka. Jag har fått en uppenbarelse. Ingen religiös sådan, men ändå en uppenbarelse.

Detta kanske blir svårt att förstå. Du som läser kanske till och med får för dig att jag är lite tokig.. Jag tänker ändå fortsätta.

Jag har insett att allt jag gör, gör jag för någon annan. Mitt enda mål i livet är att få uppskatting från folk omkring mig, att folk ska beundra mig. Länge har jag försökt lura både mig själv och andra att jag vill förändra världen, förbättra folks liv bara för att det är "rätt" sak att göra, och visst vill jag förändra världen till det bättre. Men mest för min egna skull.

Det gör ont när jag inser att mitt egentliga huvudmål i livet är att få någon jäkla revansch, för att sedan kunna kasta den i ansiktet på folk som inte trott på mig. Det gör ont att veta att det som gör att jag orkar fortsätta är tanken på en framtid fylld av skadeglädje. Det är patetiskt.

Varför skriver jag om det här i min blogg? För att jag inte har någon som jag känner att jag skulle kunna prata om det här med. Dessutom vill jag inte göra mig själv mer sårbar än vad jag redan är.

Vadå, tänker du, blir man inte mer sårbar ju fler personer man avslöjar sina hemligheter för? Nej. Jag har blivit sviken av s.k. vänner otaliga gånger, och av det har jag lärt mig en sak: Information är makt, och makt korrumperar.. Ju fler personer som informationen fördelas på desto mindre makt får den. Skulle jag välja att berätta och avslöja alla mina mörkaste hemligheter för någon (något jag aldrig gjort), så skulle den personen ha för stor makt över mig.

Jag kommer aldrig att avslöja allt för en enda person. Antingen gör jag någonting stort av det, något offentligt, eller så håller jag käften. Jag fattar inte hur jag kunde vara så nära att berätta hela historian för en viss person.. Stina, du vet mycket, men det är dock inte dig jag menar x)

Första steget är väl erkännandet? Nu kan förändringarna börja.

Nattbestyr

Kunde inte somna. Halv tre tog jag beslutet att sluta försöka, för jag visste att det var lönlöst. Vad gjorde jag sedan? Jo, jag tvättade fejjan, och började sminka mig. Det var dock ett alldeles för normalt beteende, så jag toppade med att ha en liten photoshoot på resultatet. Antingen är jag sjukt ofotogenisk, eller så har jag för höga krav på mig själv. Tog 20 bilder (jag är inte riktigt klok..) och av dem så är jag bara relativt nöjd med tre.

Skolan börjar om två timmar och en halvtimme. Tror det passar bra med frukost nu. Har iaf inget annat att göra. En positiv sak med detta då! Härligt att kunna sega vid frukostbordet. I vanliga fall blir ju min frukost två bananer, som jag pressar i mig medan jag springer till bussen x)

Maggie - hälsosamheten personifierad

Straff i olika länder

Såg nyss en mycket intressant dokumentär på viasat history om brott och straff i olika kulturer. De länder som togs upp var USA, Sverige, Thailand och Rwanda. Det är så stora kontraster mellan dessa! Fast det kommer ju inte som en chock.

I många av USAs delstater har man dödsstraff. Något som varken fungerar eller är moraliskt försvarbart. Vad ger oss rätten att leka gud, att bestämma vem som "förtjänar" att leva och vem som inte gör det? Vi är alla inte mer än människor. Ingen människa ska stå över någon annan.

Från Rwanda visade man en s.k. garcaca (gräsrotsrättegång) där man hade rättegång mot många av de åtalade för folkmordet på tutsier. Domare var vanligt folk man valt ut. Den som ville fick vara med i rättegången och säga sitt. I början av rättegången dansade och sjöng de åtalade..

I Thailand är korruptionen stor, och regeringen tror att lösningen på detta kan vara buddhismen. Man låter helt enkelt en grupp poliser leva som munkar under en viss tid, och tror att det kan hindra dem från att ta emot mutor och begå andra brott i framtiden.

Sveriges straffsystem känner vi till. Man behandlar fångarna väl, som människor istället för brottslingar. Det enda som skiljer ett vanligt, svenskt hem från ett svenskt fängelse är att man i fängelset blir berövad på sin frihet. Säga vad man vill om detta system, men det fungerar. Brottsligheten är inte särskilt hög i Sverige. Ändå tycker jag att man borde göra skillnad på brottslingar och brottslingar. Man kan inte utgå från att alla kan omvändas. Ett svårt ämne som kan diskuteras hur länge som helst..

Jag har ett förslag på ett straff som garanterat skulle avskräcka alla från att begå stora brott. Man tar de hemskaste, de allra värsta brottslingarna, och låser in dem, en i taget, tillsammans med..


..allas vår favorittomte

5 minuter räcker, sedan kommer de garanterat aldrig någonsin att begå fler brott. Jag är så smart!

Det här slutar aldrig vara kul.

Edit= Lite ord från Wille:

Svenska fängelser är inget homogent direkt, för det första finns det sjukt många olika nivåer, även inom samma fängelse. Och om du räknar några kvadratmeter yta, en säng och kanske ett ps2 som ett vanligt svenskt hem då vet jag inte vad xD

I stand corrected.

Brr

Jag tar tempen typ var tjugonde minut.. det kanske verkar överdrivet, men min kroppstemperatur åker fan upp och ner hela tiden. När jag skrev det senaste inlägget hade jag 37.9, en halvtimme senare var det normal temperatur, och nu ligger det på 38. Jag fryser. Går nog och lägger mig snart, har ju knappt sovit någonting p.g.a. za fevah.

Jag fryser - svish! Intressepil i ögat!

Bra saker med att vara sjuk:

* Man kan sitta hemma och dega hela dagarna utan att känna sig skyldig

* Ansiktet får vila från allt äckligt smink

* Det är någonting grymt tillfredsställande med de där meganysningarna

* Inga krav. Vem fan förväntar sig att man ska hjälpa till hemma när man har feber? Inte för att jag brukar vara särskilt hjälpsam annars, men ändå.. Nu slipper jag allt tjat iaf.

37.9 just nu. Inte så farligt.

Versace: sex, leather and silicone

Läder är hett i år. Glöm nu inte var ni hörde det först!

Girl, you gotta loose some weight!

Feevah!

.. men inte av den bra sorten.

Jag sitter här, med feber och halsont, och måste börja skriva på två uppsatser och även göra klart teaterläxan. I have only myself to blame.

Jag skjuter alltid upp på saker och ting, same shit, new year. Tänkte att jag skulle hinna skriva klart allt innan lovets slut - att allt skulle ordna sig, precis som det brukar göra, och så blir jag sjuk!

Jag har nu inget annat val än att börja skriva något totalt osammanhängande (som det ofta blir när man kokar inombords) om de två ämnena jag valt. Jag vill bara gå och lägga mig, men jag har sjuklatat mig alldeles för länge. Har legat i soffan och kollat på 21 jumpstreet hela dagen, dags att ta till vara på kvällen nu.

Om gårdagen vill jag bara säga att vi inte hade kickass fun. Det blev inte riktigt som det var tänkt, men jag är glad att jag fick träffa dem iaf.

Not A Pretty Girl

Valde ämne till historiauppsatsen idag. Vi håller på med medeltiden, och jag ska skriva om kvinnornas plats i samhället på den tiden. Väldigt förvånande.

Ska snart iväg till Carro. Maria och Marte ska också dit. We're gonna have a kickass time together!

Nu vill jag att du lyssnar på den här låten av Ani Difranco. Lyssna på texten. Enjoy!

Fittpiercing

Vi fortsätter lite på tema jämställdhet..

Betnér måste nog vara Sveriges bästa komiker.

Att vara feminist

Jag är så trött på folk som inte vet vad feminism är. Folk som tror att ordet feminist betyder manshatande, okvinnlig och hårig flata.. (ursäkta ordvalet, men jag försöker bara återge fördomarna som finns. Inget ont riktat mot homosexuella kvinnor här, inte!)

Ja, visst finns det extremister inom den här gruppen, men att på grund av dem döma ut hela feministrörelsen är ungefär lika logiskt som att dra slutsatsen muslim = terrorist. Jag vill att iallafall de få som läser min blogg ska förstå begreppet feminism.

En feminist är den som vill att kvinnor ska vara ekonomiskt-, socialt- och politiskt jämställda med män. Säger du nu att du inte är feminist, så hör du hemma på 50-talet.