Idag var det bara jag, Anders, och Lisa på teatern.. och Hanna då, förstås. Det var apkul! Vi körde lite improvisationsövningar där vi skulle spela våra "stormen-roller" i olika situationer. Jag fick vara manodepressiv ett tag!
Jag älskar att skrika och spela arg, så jag tog chansen nu och spelade över en aning... jag borde ha tänkt på min stackars hals, som håller på att återhämta sig från viruset, men det här var ju en engångsgrej. Rollen jag spelar får aldrig skrika, så jag var tvungen att göra det nu.
Åh, det var så roligt! Att gå från att vrida mig i skratt på golvet till helt förkrossad - för att åter falla i skratt = härligt värre!
Och Richard: Jag gillar Hanna. Hon har en helt annan ledarstil än vad du har (kan dock bero på att hon kommer in så sent i smeten..), men hon är mysig hon med. Bara så att du vet.
tisdag 24 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det känns tryggt / Richard som vänjer sig vid ene ny dyngsrytm
Skicka en kommentar