Richard

Var nyss på överraskningsfest för Richard, min teaterledare (eller nu: föredetta teaterledare). Jag stod mest still och kollade på folk som hade kul. Kände mig som en lampa eller möjligtvis en prydnadskatt, förflyttade mig från hörn till hörn... Det var riktigt spännande.


Inte Richard på bilden,
utan mina känslor.

Men jag var där för Richards skull. Dock betvivlar jag att min närvaro spelade någon som helst roll, men jag var iallafall där. Oh Maggie, thou name art osocial.

Faan vad jag kommer att sakna dig Richard! Jag har bara känt dig sedan.. var det i september jag började? Men jag har hunnit fästa mig vid dig. Du är en härlig människa, charmigare än charmigast.

Minns när du ringde mig under en mattelektion för att fråga om jag ville börja på teatern. Kommer ihåg att jag tyckte du lät snygg xD Väntade mig en spinkig, indiepoppare med basker, men så blev det ju inte riktigt. Det var sannerligen en tung besvikelse.

Skämt åsido, så tycker jag att du är en av de trevligaste, snyggaste, charmigaste, roligaste (och många fler superlativ) människor jag känner.

Och jaja, jag förlorar inte dig, jag vinner en vän i Gbg, jag vet. Det är ändå inte speciellt kul.

Men flickvännen din blir lyckligare av att ha dig nära, och det blir nog även du gladare av, so I can forgive you for leaving us.

Tack för allt!