Kossa!

Bild tagen från alltombarn.se

Jag är inne på denna äckelsida och läser. Denna artikel handlar om en person som har sömnsvårigheter p.g.a. grannens bebis. Denna person berättar, vänligt och försiktigt formulerat, om problemet.

Situationen har gått så pass långt att jag och min sambo sover med öronproppar och vi båda får nästan akut sömnbrist i veckorna på grund av detta. Till skillnad från den föräldralediga mamman/pappan kan ju vi som arbetar heltid inte ta igen sömnen på dagen.

Personen med signaturen Sleepless undrar om det är okej att ringa på och föreslå metoder som kan förbättra barnets sömn. Inga konstigheter. Eller?

Så här kommenterar mamma mus:

Usch, jag blir upprörd!!! Hur man man som granne ha mage att tycka synd om sig själv!!! Man kan ju ränka ut med lill-fingret att de som har det absolut jobbigast är ju såklart föräldrarna. Som granne har man för det första en vägg som dämpar det värsta sen kan man ha öronproppar.

Tänk då på föräldrarna som aldrig för sova 2 timmar i sträck utan att deras älskade bebis vaknar och dom får vagga, vyssa, bära, kånka, gunga, mata...ja man provar allt. Tro mig jag vet!!! Vår dotter vaknade 10-12 ggr/ natt (och då menar jag varje natt) och skrek från det hon var 6 månader till 1 år.

Vi var helt maktlösa, utmattade, psykiskt slutkörda. Hade våra grannar som topp på det klagat hade jag blivit tokig. Sådan egoism och själviskhet får bara inte finnas!! Skäms på er!!!Prova att vara en medmänniska och fråga om ni kan hjälpa till istället!

Jag är så trött på alla dessa klagande mammakossor! Det jag undrar är om mammor slipper vara "medmänniska" då, eftersom det tydligen bara är deras känslor som räknas? Man måste väl förstå grannen, som inte valt att skaffa barn, men som ändå får lida av konsekvenserna av det. Sover man dåligt, så påverkar detta ens arbetsförmåga..

Forts. följer.