Igår såg jag äntligen La vita è bella, eller som den heter på svenska: Livet är underbart. Ibörjan var den mycket underlig. Humorn var på Åsanisse-nivå, och jag undrade om jag skulle orka se klart på den. Filmen blev dock allt bättre ju längre in i den man kom, och jag skrattade faktiskt högt ett par gånger...
Att det är möjligt att göra humor av en historia om livet på koncentrationsläger trodde jag inte innan jag såg denna film. Man skrattar, skriker och gråter - en fantastisk filmupplevelse.
Definitivt en must see.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar