En sak jag har märkt med mig själv är att jag ibland spontant börjar prata med en annan dialekt.. och det känns inte alls konstlat. Jag vet inte riktigt vad det kan bero på.
Kanske tycker min hjärna verkligen inte om den färglösa västeråskan och känner sig tvungen att bryta sig loss ifrån den då och då.. eller så kanske jag ibland kommer i kontakt med några av mina tidigare liv. I sådana fall har jag tydligen bott lite överallt i Sverige.
Någon som upplevt samma sak?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Yepp me 2 :P
folk säger ibland att jag låter som en sthlm:are och biland kan jag tom svänga till med lite boråiska :S :P
Har bytt bloggadress, bara så du vet!
Freddan: Så bra att jag inte är ensam om det.. Det måste iaf ha med västerås att göra x)
I lumpen försvann mitt Hälsingemål faktiskt. Jävligt konstigt. Blev mer neutralt, typ som rikssvenska.
Henka: Peculiar, indeed.. :P
Skicka en kommentar