Jag känner mig ensam, trots att jag vet att jag har folk som bryr sig om mig. Jag känner mig misslyckad, trots att jag vet att jag har mycket att vara stolt över. Jag kallar mig själv för självständig, trots att jag just nu skulle kunna göra vad som helst för att ha någon att dela allt med.
Det är stor skillnad på atman och logik.
Man kan inte alltid göra allt rätt. Vi har alla en väg att gå, och ibland slinter man. Men bara för att man hamnat lite ur kurs, så behöver det inte det betyda att man inte kan finna sin väg tillbaka. Jag vet detta, men ändå känns det så svårt att tro på.
Logik vs. klump i magen
0-1
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Jag kan inte säga mer än att jag vet.
man får tacka för den kommentaren :P
och tänk så här med vädret brukar de oftast bli bättre men ändå här kommer en tidig vårkram =) *kramar*
Cecilia: Och jag vet att du vet..
Freddan: Åh, tackar så mycket! Man kan aldrig få nog med kramar ^^
Det låter som något jag skulle kunna skriva just nu.
Skicka en kommentar