Min underbara vän Cissi är med i sin skolas kör. Hon sjunger väldigt fint, och ändå sedan i höst har hon, tillsammans med kören, tränat inför en konsert som kommer äga rum den 16 mars.
Idag skulle de ha repetition i Växhuset, men Cissi kunde inte vara där. Varför? Jo, för att ingen tänkt på att handikappade kanske också vill kunna ta sig upp dit när hissarna är under renovering.
Tydligen finns det en annan hiss, men den är för trång för hennes rullstol. Hur kan man inte ha tänkt på det? Och har de inte hört talas om ramp?
Nu kommer inte hon kunna vara med på konserten, eftersom hon inte kan ta sig till repetitionssalen. Hon kan inte delta i det som hon tränat inför i månader på grund av något hon inte kan göra någonting åt.
Sånt gör mig jävligt irriterad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Vet inte vad jag ska säga, för det är mig det handlar om.
Förstår inte samhället.
Cecilia: Ja, jag förstår inte heller. Det jag ogillar mest med Sverige är att vi hela tiden utger oss för att vara jätterättvisa och bäst, blablabla.. men det är verkligen långt ifrån perfekt.
Meh, det där måste väl räknas till diskriminering?
Matilda: Ja, klart det måste! Det går ju fan att anmäla dem för detta, men frågan är om det hjälper? Det känns som att om de inte fattat hur det ligger till ännu, så kommer det inte hjälpa så mkt med en anmälning.. men jag kan ha fel.
Naturligtvis är det beklagligt att sånt där inträffar men till Växthusets försvar ska sägas att hissen byggs just för att huset ska bli mer rullstolsanpassat...
Skicka en kommentar