Varför jag inte skriver

Idag var det min svenskalärares tur att ta ut oss en och en, och prata om hur det ser ut betygsmässigt. Till mig sa hon väldigt fina saker, och det viktigaste av allt - det kändes genuint. Jag visste redan att jag låg på mvg, så det var inte betyget som var det viktiga när jag pratade med henne. Hon fick mig att känna mig som en sann författare, och det betyder allt.

Varför skriver jag inte mer då? Varför skriver jag bara om jag måste? Jag älskar ju att skriva, och tydligen är jag bra på det också. Vad är det som inte fungerar?

Jo, det kom jag precis på. Jag tror inte på mig själv. Att skriva en roman är otroligt krävande, och tar lång tid, och jag tror helt enkelt inte att jag är bra nog för att våga satsa fullt ut. Förbannad på mig själv blir jag. Hur kan jag göra så mot mig själv?

Jag är bra. Jag är bra. Jag försöker intala mig själv att det är så, men det finns ändå någon ond röst inom mig som viskar att det kommer gå åt helvete.

Fan för det här! Jag vill ju så mycket - ska mitt dåliga självförtroende få förstöra?