måndag 26 januari 2009

.

Jag gick in genom ytterdörren efter en jobbig dag i skolan, ovetandes om vad som skulle hända. Hjälplösheten har återvänt. Det var flera år sedan sist, men nu är den här igen. Det är väldigt svårt för mig att skriva det här. Jag sitter här och darrar och gråter okontrollerbart. Jag är rädd. Jag är rädd och vet inte vad jag ska göra. Är det här ett rop på hjälp? Ja, det kanske det är. Vet egentligen inte varför jag skriver nu. Det känns så meningslöst. Jag har stora problem, som jag inte kan avslöja. Vafan ska jag med en blogg till? Kanske är detta ett hejdå. Inte ett hejdå som i "nu går jag och tar livet av mig själv" men ett hejdå som i att bloggen går mot sitt slut. Men vem bryr sig? Stina, kanske. Cissi. Anders? Inte många som läser, nej. Vi får se hur det blir.

Det gör så ont.

8 kommentarer:

Cecilia sa...

Försök att a n d a s

Tänk inte på allt du måste göra i veckan, försök bara leva DAG FÖR DAG. Det funkar för mig tror jag. Bara ta det lugnt, du måste kunna leva ju!<3

Maggie sa...

Cecilia: Heh, jo, jag försöker, men ibland blir stressen överväldigande. Denna gång hade det dock inte alls med stress att göra. Det har hänt en mkt jobbig sak hemma, som jag har svårt att hantera..

Tack för att du finns <3

Anonym sa...

Det finns fortfarande dom som sa från start

Det du gör är bra, klättra, fortsätt med det. Det du gör är smart, fäkta, fortsätt med det.

Maggie sa...

Anonym: Grioa!

Anonym sa...

För sjutton Maggie! Jag vet att du alltid klarar dig, för du är mycket starkare än dem (din familj). Låt dem inte sänka dig.

Du har mycket kvar att uträtta i livet, det finns upplevelser som väntar på dig, imorgon, nästa sommar, om två år. Men ibalnd känns det kanske bara hopplösta ensamt när det händer saker som man inte kan/vill dela med sig till andra av.

Kram Stina

Maggie sa...

stina: Jag vet ju att det är så, men det är så lätt att man glömmer.. Tack iaf, för att du påminner mig.

Många kramar!

Anders Pantzar sa...

*cyberhugs*

Lyssna på Cecilia, hon låter som en smart tjej. :)

PS. Om det hjälper kan du få en riktig kram imorgon ;)

Maggie sa...

Anders: Merci ^^