För några dagar sedan träffade jag en tjej med samma namn som mig - en Magdalena. Jag var ytterst misstänksam mot denna person, och ni förstår snart varför.
Min erfarenhet av Magdalenor är allt annat än positiv. Jag ska ge er två exempel.
När jag bodde i lilla skithålan Surahammar, hade mamma där en Magdalena som väninna. Denna väninna höll mig i sin famn vid ett tillfälle (jag var bara ett par månader gammal) och sade att hon önskade att jag dog! Ett riktigt jävla psykfall var hon, alltså.
Andra exemplet är från när jag gick i sjuan/åttan. En liten bitch (en Magdalena) hade bestämt sig för att försöka trycka ner mig, bryta ner mig till det minsta av fragment - detta utan att lyckas, givetvis. Jag vann.
Hursomhelst, så förstår ni nog varför jag aldrig till fullo kommer att lita på någon annan Magdalena än mig själv.
Och jag är ju ändå min största fiende.
söndag 28 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hehe bra skrivet! Kaffe någon dag?
stina: Tackar så mkt :P
Ja, det var ju så längesen sist!
Skicka en kommentar