Att inte orka

Jag känner mig lite dyster just nu. Jag vill så mycket, men får inget gjort. En vecka av lovet har gått, och jag har har inte gjort någonting konstruktivt. Jag säger inte att jag hade tänkt sitta hemma och plugga hela lovet, men jag har faktiskt saker som måste göras. Nu är det inte lång tid kvar innan skolan, teatern och pianolektionerna börjar igen.

Jag vill bli något. Jag vill inte vara bitter om 10 år, men om jag fortsätter på det här viset känns det som att det är just så jag kommer att vara. Kommer tänka tillbaka och undra varför jag inte tog chansen medan jag fortfarande hade den.

Jag tycker ju om att skriva, och jag vet vad jag klarar av - varför gör jag jag då ingenting av det? Jag orkar knappt blogga, utan spyr ut små, obetydliga inlägg då och då. Jag orkar inte. Det är just det som är problemet.

Jag vill så otroligt mycket, mina drömmar är stora, men jag orkar inte gör någonting. Jag är till och med för lat för att orka bli arg för denna lathet. Jag känner ingenting utom melankoli. Orkeslöshet.

Det var allt jag hade att säga för stunden.