Nu hade jag tänkt dela med mig, på begäran av Anders, av det jag skrev i fredags. Det blev en skum text.. Vad säger man? Enjoy!
Bitterljuvt var ögonblicket då jag såg henne - kvinnan med de långa, rödlackade naglarna. Min blick sökte sig sakta över hennes kropp, långsamt studerandes varje milimeter av den.
Hon hade på sig en tunn, ljusblå klänning, som slutade strax ovanför knäet. Jag suktade. Konturerna av hennes bröstvårtor genom det tunna tyget fick mig att andas tungt. Min blick slickade sig vidare upp, följde den vackra, långa halsen upp till de fylliga läpparna. Vidare upp till ögonen. Våra blickar möttes. Hon bet retsamt till sin underläpp, vände sedan tillbaka huvudet mot honom, och skrattade. Bitterljuvt möte med elden.
Det var en klar natt. Stjärnorna berättade om en dröm, en evig strävan, och jag visste. Jag förstod. Jag tog mig ut ur den högljudda massan, den trånga lokal där människor blev som förbytta. Musiken skrek, men förgäves. Man kan inte överrösta stjärnorna.
Skogen var endast ett par meter ifrån. Mörkret smekte min gestalt där jag gick, och jag tog mig allt djupare in. Jag skulle äntligen få vara mer än ett kommatecken. Stjärnorna log mot mig.
Hon var elden, och jag facklan. Tillsammans skulle vi brinna i en evig dröm. Dansa i en berättelse äldre än lust och åtrå. Djupare än den starkaste kärlek.
Smärtan från den sylvassa dolken skulle bli min befrielse. Jag överlämnade min kropp till den eviga drömmen.
tisdag 10 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, det var lite små-erotiskt :D Och även fast jag redan kände till slutet så kom det lite oväntat ändå.
Vad fint du skriver ;)
Oj nu pirrade det till i brallan :) Bra skrivet förresten
Anders: Hehe, okej =)
diana: Tack så jättemkt! ^^
Mikael: Haha, vad glad jag blir! =D
Maggie, man skriver inte "knät", utan knäET. Just wanted you to know XD
haha, nej men bra<33
Cecilia: Ändrat! Och tack tack =)
Skicka en kommentar