Imorgon ska Sofia redovisa om mig på svenskan. Tidigare såg jag på det som inget mer än en kul grej, men nu börjar jag bli lite nervös. Hon ska prata om mig. Mitt liv ska sammanfattas på tre minuter inför de dömande åskådarna som är min klass. Jag börjar nästan ångra att jag gick med på det.. För saken är den att jag inte vill att någon ska se mitt liv som något som ens är möjligt att sammanfatta på dessa tre minuter. För det är det inte.
Jag vill att klassen ska förstå att det finns mer, att de inte får höra allt. Samtidigt så vet jag ju att redovisningen blir sämre om man skulle påpeka det. Det finns så otroligt starka känslor i historien som är ma vie, känslor som omöjligtvis kan hinna ta plats i detta korta framförande.
Information. Information och fakta.
(Vi gick och lade oss kl.6 imorse. Jag är trött som fan. Bilden du ser högst upp är enligt min mening en av de bästa som togs. Nu är du uppdaterad.)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar