Jesus?
Vem hade kunnat tro att en promenad med mamma var lösningen? Jag älskar henne, tyvärr. Det betyder mer smärta, men det kanske är värt det? De där timmarna av förtvivlat gråt för några minuters ren kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Woooh<3
Fin bild, oavsett mentalt tillstånd. :)
Cecilia: Woooh, ja xP
stina: Hehe, tack. Mamma tog den..
Känner vi varandra? ^^
Skicka en kommentar