Såg en barndomscrush på bussen på väg hem, och kände någonting! Helt sjukt. Jag var ju kär i honom för nio år sedan.. nio år! Och det var ju egentligen ingenting mellan oss, vi pratade knappt med varandra på den tiden. Och så ser jag honom på bussen nio år senare, och känner återigen det där pirret i magen. Samma pirr som då. Hur sjukt är inte det?
Sedan kom jag hem. Kollapsade av trötthet och hunger. Orkade ta mig upp igen någon timme senare. Kollade på Oprah. Ämnet var manodepressiv sjukdom, och detta väckte såklart en hel del mindre trevliga minnen.. Ni som inte känner mig: Nej, det är inte jag som är manodepressiv.
Har precis tagit ett skönt bad, och tänker nu (medan jag fortfarande är varm och avslappnad) börja skriva lite. Vi får se vad det blir. Kanske en dikt. Eller en novell. Möjligtvis början på en bok ;)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar