Humöret åker upp och ner, upp och ner, upp och ner..

Igår hade jag ett toppendag. Trots att jag var i skolan från 8-16, och hade matte, dubbeltimme i naturkunskap och geografi. Jag tyckte klassen kändes underbar, och jag var bara allmänt nöjd. Efter skolan var jag tvungen att skynda hem, äta och åka iväg igen. Teater Oliver kl. 18.00. Det var stressigt, men på ett bra sätt. Stress kan göra så att man känner sig pigg, trots att man, logiskt sett, inte borde vara det..

Det var kul på teatern. Vi började med att läsa igenom ett helt manus. Det tog bara någon timme, eftersom det inte var så långt. Alla fick två eller tre roller var. Vi kommer troligen inte att använda oss av det manuset, because it was kinda weird. I don't thinkt any one liked it. Ok, back to swedish. Sedan körde vi lite improvisationsövningar. Grymt kul!

Kom hem, var jätteglad. Kollade på lite på Desperate Housewives. Gick och lade mig.

Imorse när jag vaknade, kände jag genast att det var en skitdag jag hade framför mig. Egentligen har jag inget att klaga på. Jag bara mår lite dåligt, for no reason at all. Eller nja, det finns ju en möjlig förklaring. Jag känner mig ensam. Det finns ingen som jag kan finna stöd i. Ingen. Jag vågar inte avslöja hemligheterna jag bär på för någon, för då skulle jag bli för sårbar. Nä, nu räcker det med skitsnack. Det beror inte på hemligheterna. Kanske är det hösten som gjort mig deppig. Jag vet faktiskt inte.

Ps. Med deppig menar jag inte apatisk.. Jag känner mig lite nere, men tror inte det märks när jag är i skolan. För det första så spelar jag bra, för det andra så mår jag inte lika dåligt när jag är bland folk.

Fin.