När ska det sluta snurra?

Idag och igår har jag tänkt mycket - ett finare sätt att säga att jag inte gjort ett dugg av allt som skulle göras. Högen med arbete bara växer, samtidigt som lusten och motivationen verkar ta sig allt länge bort för var dag som går.

Min självdestruktivitet skrämmer mig ibland. Jag vet att det bara blir värre ju längre jag väntar. Jag vet att alla måsten inte försvinner bara för att jag väljer att inte se på dem.

Ändå väntar jag. Ändå blundar jag så hårt att jag är rädd att mina ögon ska börja pressas inåt.

Imorgon ska jag vara på teatern 10.30-17.00, och självklart har jag inte pluggat manus. Det kanske dags att göra det nu då, så att man iallafall kan bocka av den där enda saken på listan.

Nej, min lust att sitta och kolla på denna skärm och läsa meningslösa skriverier vinner även denna gång.