Någon att dela vintermörkret med

Det snöar. Det snöar som fan. Och hemma hos mig råder någon sorts melankolisk glädje. Här tjoar och skrattar jag som ett litet barn, medan hjärtat känns tomt.

Sommaren är den bästa tiden för att flörta och dejta. Ledighet, sol, och lite kläder. Men problemet är att man mår för jäkla bra då. Man tänker "Va fan, inte behöver jag ha nån heller. Jag är så bäääst att jag klarar mig själv".

Sen kommer hösten, och man börjar fundera. Men hösten är fylld av "no-life"-aktiviteter som fyller upp vardagen, och tiden som blir över ägnas åt bitterhet. Hat mot alla msn-kontakter med rubriker som "jag älskar dig danne! <333". Jävla fjortis, tänker man och önskar att det var man själv som hade en danne.

Nu snöar det, och jag blir påmind om att årets mörkaste period är på väg. Nej, nu ska jag sluta vara bitter! Jag har ju faktiskt någon att dela vintermörkret med.


Freddy <3<3<3<3

Aaargh, för många pungkule-hjärtan där för min smak. Vi låtsas som att det här inlägget aldrig kommit.