En riktigt duktig tjej

Varför har egentligen ordet "duktig" blivit någonting dåligt? Igår såg jag att Tanya lagt boken "Diagnos: Duktig - handbok för överambitiösa tjejer" på mitt skrivbord, och jag blev förbannad. Otaliga gånger har jag fått höra, av lärare och andra auktoriteter, "du är en sån duktig tjej, men du kanske borde ta det lite lugnare?". Ja, jag har höga ambitioner, men varför blir det plötsligt något dåligt bara för att man är tjej?

Erkänn, det är så det ligger till. Om en kille kämpar för att nå toppen, blir han beundrad. Gör en tjej samma sak, blir folk oroliga för hennes psykiska hälsa.

När killar är ambitiösa, vill ha bra karriär, så vill de detta för att få hög social status, samt för pengarnas skull. Tjejer vill oftast bara bevisa att "jo, jag kan visst!" och bryter också därför lättare ihop. Det är iaf min teori. Att de känner att varje misslyckande är ett bevis på att de faktiskt inte kan. En kille har lättare att börja om på nytt, skita fullständigt i misstagen och gå vidare.

Vi tjejer har en tendens till att älta saker i all evighet, tråkigt men sant.

Skulle det bli okej för tjejer att vara ambitiösa utan att någon måste påpeka att "det kanske är dags att ta det lugnt" så skulle tjejer förmodligen inte längre känna att det är onormalt för en tjej att vara målmedveten. Inget kvar att bevisa. Om det bara blev lika naturligt och accepterat som det är för killar.

Idag fick jag, för första gången på länge, höra att jag var duktig, utan något "men.." efter:

Du är riktigt duktig, och det är ett nöje att ha dig som elev. Ja, jag är duktig och har inga planer på att sluta vara det.