Kort om kärlek

En av mina favoritdikter om kärlek är skriven av Eeva Kilpi:

Säg till om jag stör, sa han när han steg in
Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen.

Visst är det precis så det är?

Nu - scrubs

Helg

Jag önskar att helgen skulle innebära att jag äntligen får möjligheten att slappna av och återhämta mig. Just nu betyder dock helg extra hårt arbete, and it is driving me toward madness, people.

Jag har tyvärr inget annat val än att orka, trots att jag inte alls orkar.

Does that make any sense at all?

Gay experience

Igår var jag hos min älskade Cissi. Jag lovar, vore jag lesbisk skulle hon vara mitt kärleksobjekt. Eller det är hon ju redan, men kanske inte riktigt på det sättet.. än xD

Riing, riing!

Oljud. Kan det lägga av någongång?? Jag sover. Det är lördag. Jag har rätt att fortfarande vara i sovande tillstånd klockan tio på en lördagsmorgon. Mamma svarar.

För sent.

Nu har jag varit vaken i en timme, och det enda jag hunnit göra är att duscha. Miljövän - jag?

Hursomhelst så ville jag bara meddela att jag är tillbaka.

Lycka

Mitt ansikte är blött av tårar. Cecilia har skrivit världens mest rörande inlägg om mig, och jag älskar bara henne så in i helvete mycket!

En annan anledning till varför jag är så glad, är att mamma hittade kondomerna jag har i min väska..

Ja, min superkonservativa mamma hittade mina kondomer, och för det är jag glad. Det ledde till någonting absolut underbart. Vi pratade som aldrig förr, om kärlek och om killar. Och när Olof kommer hit i maj får vi till och med ha lägenheten för oss själva!

Ren lycka.

Alive

Morgonen blev minst lika pissig som natten. Bet mig i läppen när jag skyndade i mig frukosten. Sms-biljetten kom en timme för sent....

På något sätt lyckade jag hålla mig vaken under hela skoldagen.

Kom hem, och åt. Lyckades bita mig på exakt samma ställe som imorse. Slumrade till en kort stund i fotöljen. Pratade med Olof. Jag inser precis nu att det här inlägget förmodligen blir lite mer detaljerat än nödvändigt, men ni klarar er.

Bear with me.

Kom till teatern 45 minuter för sent. Kände mig död. Jag ansträngde mig som fan, och tror att det blev rätt bra ändå.

Nu är jag hemma. Får jag sova än då? Nej. Jag har pianoläxa att göra!

But at least I'm still alive...

Sömnlös

Jag kan inte somna. Gick och lade mig vid midnatt. Jag låg och vred mig i över en timme, och bestämde mig sedan för att kolla lite på tv. Hade jag tur skulle jag somna i fotöljen. Dålig sömn bättre än ingen sömn.

Såg på ett gammalt avsnitt av förhäxad, från första säsongen. Nostalgitripp till max. Avsnittet med Abraxas, där hade jag otur! Det var ju riktigt spännande, trots att jag redan sett det ett antal gånger.

Efter en timmes förhäxad gav jag soffan ett försök. Nu skulle jag sova.

Nej.

Jag låg återigen och vred mig i en timme, och nu sitter jag här. Klockans tickande är på väg att driva mig till vansinne. Jag måste sova. Idag har jag skola mellan åtta och sexton, och två timmars teater senare på kvällen.

Jag måste sova.

Your sleep could be disturbed tonight by exciting erotic dreams, Magdalena, stod det i mitt horoskop.

What sleep??

Inte mer än människa

Han irrade omkring på torget, iklädd i sin lite för slitna, blåa gore tex jacka. Smutsigt skägg, trött ansikte. En man som valt fel väg i livet. Han började röra sig mot oss, vår bänk, och vi bestämde oss för att gå därifrån. Han sade något om att vi var rädda. Jag svarade att vi gick för att det började bli riktigt kyligt. Jo, det har ni rätt i, sade han med en röst som inte var det minsta hotfull.

Men det var inte alls därför vi gick, eller hur?

Han satt på samma buss som mig på vägen hem. Alla bara dömer, men jag är ju inte mer än människa, sade han, efter ett par misslyckade försök med att få kontakt med någon medpassagerare.

Nästa gång ska jag inte fly.

Han är inte mer, eller mindre, människa bara för att han gjort en massa snedsteg i livet. Det är inte antalet misstag som avgör ens värde.

Och ingen kan någonsin bli mer än människa, hur mycket man än kämpar. Tyvärr är det många som har uppfattningen att saker som karriär, familj och sociala framgångar på något sätt gör en bättre. Så är det inte.

Vi är alla bara människor. Du, jag, och mannen i sliten gore tex.

Lite om könsroller

Imorse över frukostbordet frågade jag Tanya om hon var feminist. Nej, det var hon absolut inte. Varför? För att hon tror att kvinnor och män har sina roller bestämda redan vid födseln. Hon pratade om att vi borde se till djurriket, där normen är att honorna tar hand om ungarna, medan hanarna glömmer familjen...

Tanya sade att kvinnorna har helt andra instinkter än män, och att de står mycket närmare barnen. Att de därför borde vara de som står för barnuppfostran.

Kvinnor och män är annorlunda. Det är ingen som påstår något annat. Däremot finns det ingenting som bevisar att kvinnor inte kan arbeta lika bra som män eller att män inte klarar av att ge barnen den kärlek de behöver.

Tanya sa en rolig sak. Hon sa att de män som känner riktigt stark kärlek för sina barn, "moderskärlek", gör det för att de har lite för mycket feminina drag i sig. Bra pappor är alltså inte lika mycket män som dåliga pappor.

Ni vet vad jag tycker. Jag är feminist, för att jag vill ha möjligheten att göra vad jag vill. Tanken på att vara "a stay-at-home-mom" gör mig spyfärdig. Jag tycker att alla ska ges samma chans, oavsett kön, etnicitet, läggning o.s.v. Jag tror att det är de sjuka normerna som fortfarande finns vårt samhälle som gör att många kvinnor känner en skyldighet att vara de som tar allt ansvar.

Ge alla en rättvis chans, säger jag.

Och ska vi kolla på djurriket så varför inte se på kantnålsfisken tångsnällan? Hos dem är det honorna som konkurrerar och uppvaktar hanarna, medan hanarna tar hand om barnen efter parningen.

Burkakollektion

Jag och Matilda ska designa en hel burkakollektion snart, och så fort vi blir världsdiktatorer ska vi införa obligatorisk burka för alla - man som kvinna. Bara så att ni vet.

Blir du glad nu, Stina? Jag blir iallafall överlycklig av tanken!

Burkasommar

Jag har ätit hur mycket skit som helst på sistone. Godis, jordnötssmör, glass, jordnötssmör, donkenmat, jordnötssmör.. Och tränat har jag inte gjort på evigheter.

Beach 2009: bered dig på en Maggie i burka!

Tärningen är kastad

Jag är på väg. På resande fot.
Jag vet inte vart vägen leder, men det hindrar mig inte från att fortsätta.
Allt jag behöver veta är om du är med mig. Är du det?
Du vet att jag inte klarar detta utan dig.
Svarar du nej, innebär det slutet.
Haha, vafan tänker jag med?
Vodka kan ju bara säga ja.

Svart hund

Du tror att du är förnuftig, men du är bara blind.
Du förstår inte hur lyckligt lottad du är.
Allt du behöver göra för att kunna se är att öppna ögonen.
Du vägrar.
Du håller dem hårt slutna, och kallar det för förnuft.

Bear with me

Gårdagen var otroligt mysig. Antagligen så var den lite för mysig, eftersom jag inte lade en endaste tanke på att blogga. Jag och Matilda spenderade några timmar på stan, då vi bl.a. åt årets första mjukglass! Resten av dagen var lugn, precis så som en lovdag ska vara.

Idag har det regnat, och jag känner mig smått deprimerad. Samband mellan de två? Jag gillar regn.. Jag gillar nog att må lite dåligt också. Det är kanske det som är min grej - att ständigt vara lite smådeppig. Det skulle förklara varför jag aldrig är glad mer än en dag åt gången.

Jag har två sidor av mig själv. Å ena sidan är jag den som alltid håller hoppet uppe, no matter what. Å andra sidan har allt jag gör en melankolisk underton. Jag ler och skrattar mycket, men det är nog mest bara yta alltihop.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här, därav rubriken. Bear with me, folks! Det kommer bättre inlägg snart. Eller så gör det inte det. Om jag ska vara ärlig så har jag ingen jävla aning.

Love,
Maggie

Idag syns jag inte

Inte min bild. Tog den från någon humorsajt som antagligen själv snott den från någon annanstans. Hursomhelst så tycker jag att den beskriver mig väldigt bra just nu.

Idag har jag suttit hemma hela dagen. Mitt ansikte mår bra, och mina ögon likaså. Det är ganska patetiskt att jag inte går ut utan smink och linser, men så är det.

Det mest produktiva jag gjort har varit en städning av Freddy Kruegers Kiss-och-bajs-låda. Mina händer luktar klor.

Annars så har jag mest läst och ätit Skippy-jordnötssmör.

Om det var någon som ville veta.

Disneykavalkad

Igår kväll kollade vi först på Pochahontas, sedan Esmeralda, Snövit, och typ halva Aristocats. Imorse blev det ingen mer Disney, men mer tecknat blev det. I Anastasia är väl namnen det enda som är historiskt korrekt, men det är ändå en fin film.

Ja, det är okej att vara töntig ibland.

Nu ska jag återgå till min läsning av första Twilight-boken.

Töntpower!

Mörkret

Claudia slöt ögonen och lät de klingande tonerna från pianot skölja över henne. En efter en trängde de in i henne, och fyllde henne med acceptans. Detta var livet, och så skulle det förbli.

När den förtiotalsinspirerade baren var tom sånär på Claudia och personalen, när pianisten slutat spela och det var dags att gå därifrån, försvann tryggheten hon känt. Nu skulle hon tillbaka.

Ytterdörren var becksvart och lika svår att rubba som en klippa. Claudia stod framför den och begrundade det som hon framför sig. Alltid var det samma sak.

Hon stoppade den långa silverglänsande nyckeln i nyckelhålet, och väntade. Hon slöt ögonen. Kanske skulle någonting stoppa henne och bryta mönstret. Claudia tog ett djupt andetag och släppte sakta ut luften. Ingenting skulle hända, och det fanns ingen mening med att fortsätta skjuta på det oundvikliga. Hon vred om nyckeln, och låset gick upp med ett dovt klick.

Hon stod på dörrmattan och såg ut över hallen. Lägenheten var mörk, och den välbekanta lukten av överkonsumerad starksprit sköljde över henne likt den musik hon tidigare njutit av. Lukten gjorde sin väg rakt in i hennes alla vrår, trängde bort den tröst musiken givit, och nådde till sist det redan alltför sårade hjärtat. Hon visste vad som väntade.

Claudia följde med tunga steg den långa matta som prydde hallgolvet. Det var mörkt. När hon kom fram till sovrumsdörren stannade hon till, och lät mörkret omsluta henne i ett försök att finna tröst, att finna mod.

Claudia förde handen långsamt mot handtaget och vred om.

Dörren gick upp och hon fick se det hon aldrig hade vågat hoppas på. Det var slut, och slutet spred sig som ett varmt ljus ut över Claudia och ut i hallen. Det var slut på mörker. Mörkret, som länge varit en trogen kompanjon, var borta.

Claudia lade sig på sängen bredvid det kalla skalet av det som en gång varit allt, och blundade. Plötsligt började ljudet av pianospelandet hon tidigare lyssnat till att fylla rummet. Det kom från ingenstans och från överallt. Musiken spred sig sakta över hela hennes kropp och värmde henne. Hon var ensam. Hon var fri.

Vad tycks? Fick precis lite inspiration, men det räckte inte speciellt länge..

Alla som inte kommenterar är våldtäktsmän.

"John Smith är sexig"

Vi sitter och kollar på Pochahontas, ja. Jag, Cissi, Astrid, Erika och Andrea har haft en jättemysig dag. Vi har piknikat ute på Cissis terass och käkat pizza, vilket innebär finnar imorgon. Totally worth it, though. Cissi säger att hon känner sig trygg med Pochahontas, vad hon nu menar med det.

Spring Ricco

* Drömde att min pappas fru började slänga smutsiga gosedjur som jag inte äger i verkligheten.. Feng shui, ni vet. Skrek på henne och råkade kalla henne för fitta. Det tyckte inte min drömpappa om. Jag vaknade alldeles förtvivlad.

* Mitt enorma bekräftelsebehov fick sig en rejäl boost idag. Fick tillbaka samhällskunskapsarbetet jag gjorde om jämställdhet. Både min lärare och lärarkandidaten, som skulle vara med och rätta, var förtjusta. Tveklöst bästa arbetet, sa min lärare.. Får man säga så?

Jag är självklart väldigt glad över mitt betyg, men samtidigt var det många i klassen som blev orättvist bedömda. Det är synd att vissa lärare låter personliga åsikter påverka dem så pass mycket när de sätter betyg.

Spring nu, Ricco. Spring.

Ta mère est une pute

Jag trodde denna dag skulle bli förjävlig, p.g.a. alla sablans förhör i skolan, men vet ni vad? Det var den inte. Det har faktiskt varit en riktigt fin dag.

Förhören/analysskrivandet gick splendido, och så skrev jag och Matilda (och Cajsa med på ett hörn..) en sommarhit på franska. Jag lovar att den kommer att spelas stenhårt på klubbarna i framtiden.

Jag ska strax ta och färga om mitt hår.

Men vadå, man måste väl inte vara duktig med bildredigeringsprogram för att lägga ut lite bilder på bloggen? Det är kul att leka med mobilen, ja.

Paus

Jag har ju en miniblogg, så det gör inget om jag tar en liten paus, va? Jag har så mycket att tänka på just nu.. T.ex. så har min kära moder har svikit mig igen. Jag kanske bloggar om jag kommer på något speciellt att säga, annars syns vi igen om ett par dagar.

Quand je pense à Fernande
Je bande, je bande

Ibland slinter man

Jag känner mig ensam, trots att jag vet att jag har folk som bryr sig om mig. Jag känner mig misslyckad, trots att jag vet att jag har mycket att vara stolt över. Jag kallar mig själv för självständig, trots att jag just nu skulle kunna göra vad som helst för att ha någon att dela allt med.

Det är stor skillnad på atman och logik.

Man kan inte alltid göra allt rätt. Vi har alla en väg att gå, och ibland slinter man. Men bara för att man hamnat lite ur kurs, så behöver det inte det betyda att man inte kan finna sin väg tillbaka. Jag vet detta, men ändå känns det så svårt att tro på.

Logik vs. klump i magen

0-1

Elakt?

Earth hour, ska jag släcka ned?

Saken är att jag tycker att det känns töntigt. Det känns som en sak folk gör bara för att stilla sina samveten.

Jag förstår att det kanske känns stort att så många runtom i världen gör samma sak, men det är ändå rätt trivialt... Kul för en stund, men när timmen är över slutar folk bry sig om gemenskapen i världen. Varför bry sig om krig när man släckt husets alla lampor en timme i mars? Man har gjort sitt då, va?

Ni som fortfarande tror att det är för miljöns skull man gör detta: så är inte fallet. I Sverige får vi ju största delen av vår elengergi från kärn-, och vattenkraft som iallafall bidrar mycket lite till koldioxidutsläppen.

Jag släcker ned nu.

Hycklare är vi allihopa, allihopa, allihopa.... jag med, och du med.

Let's dance

Jag har ignorerat allt let's dance-relaterat fram till nu.. zappade lite mellan olika kanaler, och hamnade i det spännande slutskedet av programmet.

Jag kan konstatera att:

* Laila Bagge förmodligen är världens bitterfitta, och kommer få någon sorts utbrott så fort kamerorna är off. Eller nja, har vi otur så kommer hon fortsätta med sitt publicitetshoreri och vara nogrann med att få utbrottet framför alla kameror.

* Annika Sjöö, eller vad hon nu heter, är i akut behov av psykvård.

* Magnus är antagligen långt ifrån lika glad Laila hade varit om hon vunnit, men so what? Jag tycker inte om sådana som Laila Bagge, så trots att jag inte följt Let's dance är jag glad att hon inte vann.

Slut på tönteri.

Poesi

Idag visade pappa mig lite saker jag skrivit under en kryssning, sommaren 2004. Jag tänkte dela med mig med ett av dessa alster. Humor, kanske en annan skulle kalla det. Som tur är har jag utvecklas en jädra massa sedan jag var tolv...

Beredd?

Här kommer den:

På en gren, en sol sken.
Där satt en myra, med barn fyra.
Alla i hatt, då kom en katt!
Sen blev det natt.
De satt och pratade om ditt & datt.
Sen blev det ljust.
Katten var förtjust,
för där satt: fem i hatt & en katt,
på en gren där en sol sken.

Genious.

WTF, Obama?!

Jag är säker på att vi under de kommande fyra åren kommer att samarbeta..

Så skrev Barack Obama till Jaques Chirac i tron att Chirac fortfarande är Frankrikes president..

Där dog det hoppet.

Jag är en stereotyp

Jag hade utvecklingssamtal idag. Min mentor kallade mig för en stereotyp europaelev, för att jag är så målvetveten och vågar säga vad jag tycker. Det tyckte jag om.

Det jag inte tyckte om var ett av omdömena jag fick. Alla var så bra de kunde bli... alla utom ett. För idrott och hälsa stod det: Har problem: prestationsångest.

Vad fan.

Visserligen har jag pratat med läraren om det här problemet, men det var ju i början av förra terminen. Sedan dess har jag varit med på många lektioner, och dessutom haft ett eget yogapass med klassen!

Ja, jag blir förbannad.

Feng shui

Tanya är lite åt new age-hållet, och tycker om att läsa om skumma saker. Nu är det då feng shui som gäller, och hon försöker få mig in i det där också. Jag tror dock inte riktigt på att det skulle kunna hjälpa.

De personer jag träffat som haft renast hem har också varit de tråkigaste personerna. Alla som är kul har ju stökigt hemma.... Jag är en jävligt kul person, och klädhögarna på mitt golv är bevis!

Dialekter

En sak jag har märkt med mig själv är att jag ibland spontant börjar prata med en annan dialekt.. och det känns inte alls konstlat. Jag vet inte riktigt vad det kan bero på.

Kanske tycker min hjärna verkligen inte om den färglösa västeråskan och känner sig tvungen att bryta sig loss ifrån den då och då.. eller så kanske jag ibland kommer i kontakt med några av mina tidigare liv. I sådana fall har jag tydligen bott lite överallt i Sverige.

Någon som upplevt samma sak?

Theater stuff

Idag var det bara jag, Anders, och Lisa på teatern.. och Hanna då, förstås. Det var apkul! Vi körde lite improvisationsövningar där vi skulle spela våra "stormen-roller" i olika situationer. Jag fick vara manodepressiv ett tag!

Jag älskar att skrika och spela arg, så jag tog chansen nu och spelade över en aning... jag borde ha tänkt på min stackars hals, som håller på att återhämta sig från viruset, men det här var ju en engångsgrej. Rollen jag spelar får aldrig skrika, så jag var tvungen att göra det nu.

Åh, det var så roligt! Att gå från att vrida mig i skratt på golvet till helt förkrossad - för att åter falla i skratt = härligt värre!

Och Richard: Jag gillar Hanna. Hon har en helt annan ledarstil än vad du har (kan dock bero på att hon kommer in så sent i smeten..), men hon är mysig hon med. Bara så att du vet.