Jävla skollag

Imorgon är det idrott, och tydligen är det inte alls säkert att det blir volleyboll. Jag hoppas på innebandy, den enda bollsporten jag inte mår bajs av, men det blir antagligen något annat. Jag är rädd. Jag är ju bra på en massa annat, men ändå får det här mig att må så dåligt.

Idrotten i skolan borde vara mer individuellt utformad än vad den är idag, tycker jag. Om nu syftet är att elever ska röra på sig och lära sig samarbeta, så borde man själv få välja hur man vill uppnå dessa mål. Idrott och estetisk verksamhet är exempel på ämnen som inte är direkt nödvändiga för yrkeslivet senare, och därför borde man inte ha strikta regler för hur de ska vara utformade.

Den estetiska verksamheten vi hade nu, en blandning av allt möjligt, tyckte jag visserligen var jättekul (jag fick mvg!), men av principiella skäl borde man få välja exakt vilken estetisk verksamhet man vill ägna sig åt. Så som det brukade vara på carlforsska förut, och så som många andra skolor har: att man får välja mellan teater, musik, dans eller bild.

Varför ska jag tvingas delta i aktiviteter som ger mig ångest för att kunna nå målen för ett ynka godkänt?

Löjligt, det är vad det är.