Mitt liv på tre minuter

Imorgon ska Sofia redovisa om mig på svenskan. Tidigare såg jag på det som inget mer än en kul grej, men nu börjar jag bli lite nervös. Hon ska prata om mig. Mitt liv ska sammanfattas på tre minuter inför de dömande åskådarna som är min klass. Jag börjar nästan ångra att jag gick med på det.. För saken är den att jag inte vill att någon ska se mitt liv som något som ens är möjligt att sammanfatta på dessa tre minuter. För det är det inte.

Jag vill att klassen ska förstå att det finns mer, att de inte får höra allt. Samtidigt så vet jag ju att redovisningen blir sämre om man skulle påpeka det. Det finns så otroligt starka känslor i historien som är ma vie, känslor som omöjligtvis kan hinna ta plats i detta korta framförande.

Information. Information och fakta.

(Vi gick och lade oss kl.6 imorse. Jag är trött som fan. Bilden du ser högst upp är enligt min mening en av de bästa som togs. Nu är du uppdaterad.)

Mysmys

Sitter vid Cissis dator.. Allt börjar väl när Jessica a.k.a. Birgitte Bardot kommer. Cecilia blev en fin Dita Von Teese =) Bilder kommer imorn, för den som är intresserad. Jag är ju den som är mest överdriven, men Andrea kommer nog på en stabil andraplats som Pernilla Wahlgren. Intressant? Ja, klart du tycker det! Nu borde jag gå och kolla vad de andra har för sig.

Lösning på problemen

Idag har jag varit och fikat med Cissi. Efteråt kollade vi lite kläder till lördag, och hittade det vi letade efter =) Jag kommer att vara grymt bra som Kate Bush!

Klänningen jag köpte ser nästan ut som i den i den här videon, bara det att min är blå..



Ett stort tack till Cecilia, som jag inte skulle kunna klara mig utan. Hon betyder otroligt mycket för mig! <3

A Dream

In visions of the dark night
I have dreamed of joy departed-
But a waking dream of life and light
Hath left me broken-hearted.

Ah! what is not a dream by day
To him whose eyes are cast
On things around him with a ray
Turned back upon the past?

That holy dream- that holy dream,
While all the world were chiding,
Hath cheered me as a lovely beam
A lonely spirit guiding.

What though that light, thro' storm and night,
So trembled from afar-
What could there be more purely bright
In Truth's day-star?

Den av Edgar Allan Poes dikter som träffar mig med störst kraft är Alone, men eftersom jag redan haft med den i ett blogginlägg förut, så valde jag nu en annan.

Känner mig jävligt opepp på allt. Det är som att det som hände i måndags hänger kvar och överskuggar allt jag gör. Det gör mig ofokuserad. I magen sitter smärtan som en tung tegelsten, och tynger ner mig, håller kvar mig på botten. I halsen har jag en klump som vägrar försvinna. Jag vill gråta bort den, men hur mycket jag än försöker så kommer det inga tårar. Har de tagit slut?

Shit pommes frites!

Jag glömde visst gå till skolan idag.

Jag hör bröllopsklockorna ringa

Förlåt om det här blir tjatigt, men jag måste bara få dela med mig av detta. Andy har svarat:

same here hun ... i bet our babies will be perfect.

Jag är såld.

Min framtida make

Loggar in på det där underliga communityt igen.. Ser att Andy svarat.

i mean it hun xoxoxox you melting me

Jag tror inte han fattar. Jag testar en annan variant:

I love you, I wanna marry you and have your babies.

Spännande detta. Fortsätter det så här, så kanske jag är mrs. Andy from Kentucky inom en snar framtid.

Kärlek?

Kommer du ihåg att jag nämnde det där jättetöntiga communityt som jag är medlem på? Loggade in nyss, och såg det här meddelandet från någon kille vid namn Andy:

would love to hold you between my armes and taste your yummy lips

Mitt svar:

- Brilliant.

Bonjour

Idag känns det bättre. Det är rätt skönt att vara i skolan, så man kommer undan allt ett tag. Ska snart iväg till teatern. (Jag har inte pluggat manus! Fyy på mig..) En liten uppdatering bara.

Nej..

.. bloggen kommer icke att upphöra. Kom på att jag faktiskt tycker om att blogga xD Visst, jag mår inte jättebra just nu, men jag är tuff. Jag klarar mig!

Fuck you, destiny - I choose my own path.

.

Jag gick in genom ytterdörren efter en jobbig dag i skolan, ovetandes om vad som skulle hända. Hjälplösheten har återvänt. Det var flera år sedan sist, men nu är den här igen. Det är väldigt svårt för mig att skriva det här. Jag sitter här och darrar och gråter okontrollerbart. Jag är rädd. Jag är rädd och vet inte vad jag ska göra. Är det här ett rop på hjälp? Ja, det kanske det är. Vet egentligen inte varför jag skriver nu. Det känns så meningslöst. Jag har stora problem, som jag inte kan avslöja. Vafan ska jag med en blogg till? Kanske är detta ett hejdå. Inte ett hejdå som i "nu går jag och tar livet av mig själv" men ett hejdå som i att bloggen går mot sitt slut. Men vem bryr sig? Stina, kanske. Cissi. Anders? Inte många som läser, nej. Vi får se hur det blir.

Det gör så ont.

God morgon

Jag har knappt sovit ett skit i natt, max två timmar, vilket är mycket härligt med tanke på den dag jag har framför mig.

Om 25 minuter går min buss, och sedan ska jag vara i skolan till tre (kommer säkert att somna på mattelektionen). Efter skolan måste jag till optikern och köpa linsvatten, något som dock borde gå snabbt.

Hem, mat, massa plugg. Jag har matteprov på onsdag, som jag kan nada till, och franskaprov på torsdag. Klockan sju är det dags för mig att sticka till yogan, något jag inte kan missa ytterligare en gång.

Kommer hem halv tio, går och lägger mig halv elva, somnar tolv. Sedan ringer mobilalarmet klockan fem imorgon och väcker mig.

Då blir jag ännu tröttare än jag varit idag, och då har jag dessutom ännu mer att göra. Sedan kommer det att sluta med att jag går och lägger mig sent igen, och blir som en levande död på onsdagen, vilket i sin tur gör att jag inte kommer kunna koncentrera mig på matteprovet, och kommer ha jävligt svårt att plugga till franskan.

God morgon!

Kommer Skipper och tar mig nu?

Den här veckan har jag ätit så otroligt mkt skit. Pizza, donkenmat, massvis med glass, äppelpaj, choklad, chips, coca cola.. Och nu är jag rädd. Jävligt rädd. Jag tror Anna Skipper har ett extrasinne som hjälper henne leta upp personer som mig, och omvända dem till hälsofreaks.

Hjälp!

För övrigt så är Anna en av de läskigaste människor jag vet. Zombies, vampyrer och varulvar klarar jag. Men när Skipper dyker upp i mina mardrömmar, så vaknar jag alltid helt kallsvettig, med hjärtat dunkande så hårt att jag tror att det ska göra hål i mitt bröst och hoppa ut!

Hu!

Cecilia

Jag vill ta några minuter till att beskriva en underbar vän. Cissi, heter hon, och vi har känt varandra i snart tio år!

I lågstadiet hade vi en lite udda relation.. Jag kunde vara rätt elak ibland, men varje gång vi bråkat så blev vi alltid snabbt sams igen.

Det finns en anledning till att vi har lyckats hålla kontakten så pass länge, trots att vi slutade gå i samma klass i trean. Hon känner mig bättre än de flesta, och att förlora henne som vän vore en hemsk förlust.

Detta är en hyllning till en av mina bästa vänner. En hyllning till tjejen som alltid accepterat mig för den jag är, och som aldrig försökt få mig bli någon annan.

Jag är tacksam över att få ha dig som vän, Cissi <3

Sadistunge

Det här gör mig illamående. En mexikansk elvaåring dödade igår sex tjurar på en arena i Merida, inför 3500 åskådare.

Nu ska en video skickas till Guinness rekordbok så att Michelito kan registreras som den yngste matadoren som dödat flest tjurar.

Borde man verkligen skryta med att man har en sadist till unge? Sjuka föräldrar. Pappan är också matador, så då vet vi varifrån den störda ungen fått sin mordlystenhet.

Mördare.

Han har hållit på sedan han var sex och dödat dussintals djur.

I ett val mellan honom och hm.. låt oss säga Jack the Ripper, så väljer jag definitivt uppskäraren. Jag är inte en hora, så jag skulle iaf inte vara i riskzonen. Men den där lilla killen, honom skulle man inte vilja vara i närheten av.

Får jag skippa politisk korrekthet för ett tag? Klart jag får, det här är ju min blogg.

Skulle någon få för sig att skjuta honom i benet, för att sedan låta honom långsamt förblöda inför en massa åskådare, så skulle jag inte bli ledsen. Inte alls.

Jag blir bara så förbannad! Hur kan man inte förstå hur fel detta meningslösa dödande är? Inte nog med att tjurarna lider, så uppmuntrar man ju killens kallblodighet.

Det finns inte nog med ord.

Just do it!

Har en massa tråkigt att ta itu med. Ska börja med att sammanfatta mitt hela mitt liv på en sida. Detta är för underbara Sofias skull, eftersom hon ska redovisa om mig på svenskan! Och nej, jag kommer inte att avslöja allt xP Hon har intervjuat mig i över en timme, och vi har inte kommit längre än till min mellanstadie-period.. Så en sammanfattning behövs, ja.

Nu är det fanimej dags att sätta igång! Har suttit framför mitt knark hela dagen, tror det räcker nu. Grönt te, mörk choklad, och plugg: Here I come!

Eternal Sunshine of The Spotless Mind

Vilken seg helg! Händer absolut ingenting intressant. Mitt fel - det är ju jag som inte orkar göra någonting bra. Har bara kollat lite film, ätit en massa onyttigheter och suttit framför datorn.. Mycket pinsamt, ja.

Av de filmer jag sett så är Closer och Eternal Sunshine of The Spotless Mind de enda som är värda att nämna. De är lite svåra, men får en verkligen att tänka till. Båda filmerna får 4/5 i betyg från moi.

Closer får ingen femma på grund av att det är någon ingrediens som saknas för perfektion. Och Eternal.. får "bara" en fyra för att det var lite svårt att hänga med ibland.

Lustigt, det här. Trots att jag ger båda filmerna samma betyg, så är det endast en av dem som hamnar bland mina favoriter. Inte så svårt att gissa vilken, va?

Film ska få en att känna, kanske till och med förändra ens sätt att tänka. Den här filmen fick mig att sluta ångra saker och ting.

Om jag vore en riktig filmkritiker skulle jag skriva en ordentlig recension, men en sådan är jag dessvärre icke. Vem tusan vill läsa en recension skriven av mig?

Self pity, oh yeah!

Babooshka

Eftersom jag bloggat dåligt på sistone, så bjuder jag här på ett ganska misslyckat försök att sjunga Kate Bush's Babooshka.. Jag blinkar som en toka, och glömmer att man måste vara nogrann med att arr ti ku lee rra. Inte en bra låt för mig att sjunga, nej. Men skitsamma!

Här hittar du det underbara orginalet.

Ps. Ja, jag kan faktiskt texten. Vet inte varför det t.ex. blev "waii" istället för "wife", och "läh öh" istället för "letter". Jag kanske borde uppsöka en logoped xD Ds.

Nej, nej, nej!

Fuck.

Jag tror att jag blivit kär. Visst, det brukar vara jättemysigt, men denna gång är det fel sorts förälskelse. Ni vet, det är den där då hjärnan fryser till så fort man ska försöka snacka med personen, och man bara står där och nickar som en idiot. Sedan slutar det med att man känner sig som one big failure. Fy bubblan, vad jobbigt!

Emo Boi

Igår på teatern snackade vi lite om rekvisitan vi behöver till Stormen.

Ariel, som jag spelar, behöver vingar, och vi kom fram till en mycket bra lösning. Jag lovade att ragga upp en emopojke, och helt enkelt sno ett par vingar från honom.

Jag är medlem i ett jättetöntigt community, som dock kan vara lite småkul ibland. Nyss, när jag loggade in, såg jag att någon som kallar sig Emo Boi addat mig.

Det måste vara ödet.

Läs detta!

Stina har skrivit ett mycket bra inlägg om kriget i Gaza. Läs det här.

Foto: Stina? Tog den från hennes blogg iaf.

Panikar

För inte så längesen var jag heelt säker på att jag skulle välja spanska som c-språk. Nu, dagen innan man ska lämna in den där jäkla lappen med sitt val, panikar jag!

Men jag ska andas, kolla igenom min fina "pro-con-lista" och välja det som känns rätt. Lyssna på magkänslan.

Varför det här är en sådan stor sak för mig? För att språk är en av mina stora passioner i livet, och jag ska bära med mig det språk jag väljer till den dag jag dör. Mkt viktigt val, alltså.

Det går bra, det här.

Horoskop från astrocenter:

Something that is important to you is changing, Magdalena, and you are beginning to doubt whether there's a future in it or not. It may be a career field, or it could be a romantic relationship.

Confusion may dominate your thoughts throughout the day, and you aren't one to be comfortable with an uncertain future. You need to give this a lot of thought before coming to any decision. Hang in there.

Get out of my head!

Mimmi

Jag var i Surahammar och hälsade på min farbror och hans fru Helena idag. Till dem hade även Helenas bror, och hans lilla familj (bestående av fru och en dotter) kommit på besök.

Dottern heter Mimmi. Vi satt i köket och pratade, hon och jag. Idag var första gången jag träffade henne.

En riktigt fin tjej är hon. Jag fick reda på att hon är sju år gammal, och tycker om att lyssna på Scotts, Nordman, och någon artist med långt hår. Vi pratade om hennes fyrhjuling, och om hennes försök till att lära sig cykla.

Mimmi berättade för mig att hon har en syster som inte lever. Sedan gick hon obesvärat vidare till att berätta om familjens hund som avlivades, och om farfar som råkade ut för en olycka och dog. Pappa var ledsen, så alla kramade honom. Jag antog att hon menade på begravningen. Anta är något man får göra mycket när man pratar med barn, så härligt osammanhängade som de kan vara.

Mimmi är bara ett barn. Ett barn som vill lära sig cykla. Ett barn som gillar att dansa, och som inte är rädd för att testa på nya saker. Ett barn som alla andra.

Mimmis mamma födde henne och hennes tvillingsyster alldeles för tidigt. Systern dog, men Mimmi överlevde.

På köksbordet jag och hon satt vid stod en liten ask med sötningsmedelstabletter. Mimmi frågade nyfiket vad det var, och när jag svarade ville hon smaka. När hon fick se tabletterna utbrast hon Nej, inte tabletter! Och så var det med den saken.

Mimmi äter tabletter varje dag, och på kvällarna får hon syrgas. Hennes läkare har sagt att hon aldrig kommer kunna få ett långt liv, och redan nu har hon levt mycket längre än väntat.

Men Mimmi är fortfarande bara ett barn. Ett barn som önskar sig crosskläder i födelsedagspresent, och som drömmer om den dag hon kan cykla utan att pappa håller i.

Det känns fel.

Maggie Keeps Going and Going and Going

Idag är jag lite galen.

Kära läsare

Att kommentera hos Blondinbella är som att vilja vara bajs. Bildligt talat, så äter hon kommentarerna, de åker igenom matstrupe, magsäck och tarmkanal, och tillslut bajsar hon ut dem. Hennes bajs innehåller tusentals kommentarer som hon snabbt glömmer bort. För vem fan sparar på sitt bajs?

Att kommentera hos mig, däremot, är som att säkra en plats i mitt ödmjuka hjärta. För mig kommer läsare aldrig att vara bajs. För mig är ni kärlek.

Besvikelse

Jag vill blogga mer. Jag vill, men motivationen finns inte alltid där. För det första så är datorn jag har här hos pappa apseg, så att hålla på med den kräver tonvis med tålamod (som är en bristvara hos mig). För det andra, så känner jag att jag inte får något ut av det. Varför kommenterar du inte?

Ska jag skriva, lägga ner tid och energi på att skapa intressanta blogginlägg, som jag vet att ingen kommer att orka kommentera? Eller ska jag göra något av alla de saker jag måste få gjorda för mina betygs skull - eller kanske göra något jag tycker är kul? Det är så tankarna brukar gå, och du märker väl vilket alternativ som är minst populärt..

Du är mycket speciell. Du tillhör en liten läsarskara, nästan som ett hemligt sällskap, som alla har en sak gemensamt - gillandet av bloggen (för du måste väl ändå tycka om bloggen, varför skulle du annars vara här?). Tänk vad mysigt om medlemmarna av detta sällskap kommenterade, så att jag kunde lära känna er, och ni varandra. Fattar inte vad du väntar på - kommentera!

Bara jag får lite uppmuntran så lovar jag att blogga både oftare och bättre!

Securitasjävel

Bussen hem var smockfull. Trodde ingen orkade kontrollera biljetter när det finns så många passagerare, men jag hade fel. Japp, biljettkontrollanten från securitas började med oss längst fram, och kom inte så mkt längre. Bredvid mig stod en mörkhyad tjej i min ålder, med sjal på huvudet. Ja, i det här fallet spelar det faktiskt roll.

När securitaskärringen kom fram till henne, bad hon först om biljett. Tjejen tog fram både busskort och kvitto. Securitastanten frågade vilket år hon var född, och hon svarade. Då bad kontrollanten om att få se id-kort, vilket tjejen inte hade med sig.

Här börjar det bli riktigt kränkande. Tjejen var tvungen att fylla i en blankett, där hon skulle skriva namn, personnummer etc. När hon var färdig, började kontrollanten läsa det som stod - långsamt. Som för att kolla med henne att hon inte läste fel. Jag sneglade diskret på lappen, och såg att det var mycket tydligt skrivet..

Nu skulle kontrollanten ringa någonstans, antagligen till någon myndighet, och det skulle tvunget göras där, vid den stackars tjejen, och på bussen med tonvis av observerande människor.

När tjejen skulle gå av bussen, följde kontrollanten med!

Skulle någon med "svenskt" utseende bli behandlad på det här sättet?

Radioaktiv krokodil

Lyssnar på Bring Me The Horizon, slöläser lite bloggar, och tuggar på en blyertspenna. Jag vet inte riktigt varför jag skriver nu. Finns liksom inte så mycket att säga. Jag tror jag håller på att hamna i ännu en svacka.. Mådde jättebra igår, men idag känns allt bara platt. Manic, people. Manic. Förhoppningsvis blir bloggen lite intressantare imorgon - kom tillbaks då.

Goodie

Halloj

Lite uppdatering:

* Geografiprovet gick bättre än väntat.

* Klassen är fortfarande underbar.

* Jag är fortfarande en mkt upptagen människa.

Ska snart till teatern, som jag ska gå en timme tidigare ifrån för att gå till Zaga med Matilda. Kommer inte hem förrän typ vid nio - tio, och då har jag franska att plugga och en väska att packa!

That's all for today!

Vem var det som saknade hjärna, sa du?

Mamma skriker i telefonen så det hörs i hela huset. Hon skriker åt turken.

..Vad är det med dig, *****!? Kan du aldrig låta mig vara? Jag är sjuk, kan knappt prata, tror du verkligen att jag går och knullar runt - nu?!?? Har du ingen hjärna??..

Jag tröttnar på fanskapet, och drar ur telefonkabeln. Mamma tystnar och lägger tillbaka telefonen i laddaren. Jag stoppar tillbaka sladden i vägguttaget.

Två sekunder. Det tar två sekunder innan hon tar upp telefonen igen.

Vem ringer du till? frågar jag
- Turken, svarar hon